- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettiotredje Bandet. Ny Följd. Tjugonionde Bandet. 1917 /
268

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268 Kock: En fnorsk o. önord. ljndlag.
rättelsen är att tillskrifva traditionell skrifning med e (heru),
som ristaren erinrar sig, då han väl huggit a, eller den
föranledts däraf, att skilnaden i uttal mellan A = æ och e
var så ansenlig, att ristaren ansåg en ändring påkallad”.
Jag menar, att ristningen hAeru- är ett klumpigt sätt
att återgiva uttalet heru-, hvars e (framför r) kanske hade
övergått till ett något öppet, sig mot ä närmande ljud. Jag
erinrar om följande. Sedan ae i latinet övergått till en
monoftong, skrives i yngre latinska inskrifter ofta ae i st. f.
c, t. ex. AEQYES = eques, SAERYAE = servœ (se t. ex.
Sommer Lateinische laut- u. formenlehre s. 85). Som be-
kant användes i gotisk skrift ai till att beteckna det enhet-
liga ljudet ä eller e, t. ex. Jiairus ”svärd” (identiskt med
hAeru- i Istaby-inskriften), Ainok = Evúfc Zaibaidaius =
Zsßeöalog. Ordet ”efter” skrives i Agetomta-inskriften i
Östergötland, inhuggen med den kortare runraden, aeftiR
(Brate Östergötlands runinskr. nr 152). Det uttalades, när
det hade fortis, med ä-ljud; när det hade infortis, med e
eller med ett sig mot e närmande ljud. I nordiska inskrifter
med den kortare runraden betecknar ai icke sällan <®-ljud,
t. ex. hairulfR ( — H œ r u lfR ) Haverslund i Slesvig, aitaþis = œ n -
daùis Högby Östergötland. Det må även nämnas, att herA-
mAla s a r i den blekingska Stentoften-inskriften motsvaras av
hAerAmAlAusR med Ae i Björketorpsinskriften i Blekinge.
Ifall de omdebatterade runkombinationerna herA- hAerA-
möjligen betyda ”här” (jmf. isl. Åér, urnord. *kera; jmf.
Bugge i Tidskr. f. Phil. YII, 333, Brate i en ännu icke
publicerad artikel i Arkivet), så föreligger i hAerA- full lik-
ställighet med Istabystenens hAeru- beträffande Ae. Efter
det sagda torde man i alla händelser vara berättigad att
fatta Ae i hAeru- såsom angivande ett e- eller ä-ljud. Den
möjligheten är väl icke utesluten, att ristningen hAeru-
(genom mellanled) återgår på skrivningar sådana som AEQYES
etc. i latinska inskrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1917/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free