- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettiotredje Bandet. Ny Följd. Tjugonionde Bandet. 1917 /
273

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 27S
lagen hs. D (Siljestrand II s. 42) i st. f. fiürumj alltså har
g även här på analogisk väg lånats från fiughur,fiughurra *).
Brytningsdiftong finnes i Rök-inskriften i dat. skialti
”sköld” 1 gång och i nom. biari (personnamn) 1 gång. Man
brukar sammanställa dat. skialti med den i isländsk poesi
upprepade gånger anträffade dat. skialdi, och detta torde
Tara riktigt, ehuru även den möjligheten finnes, att skialti
uttalats skioldi med diftongen io lånad från nom. skioldR
ack. skiold. Dat. skialdi kan ha lånat ia från gen. sg. och
pl. skialdar, skialda. Men då i isl. poesi också en nom. pl.
skialda(gi) kanske föreligger (jmf. Finnur Jónsson Skjalde-
sprog s. 56), så tyder denna på, att ordet mycket tidigt
fakultativt antagit a-stamsflexion: *skialdr etc. I så fall har
ia i skialdi naturligtvis överförts från nom. sg. osv. Det
är alldeles icke påfallande, att ia i Rök-inskriften dels har
valör av io (fiakura, fiakurum; möjligen i skialdi), dels av
ia (biari, troligen i skialti). Motsvarande dubbel-valör av
samma runtecken i en och samma inskrift finnes ju rätt
ofta. Så angiver runan a t. ex. å den bornholmska Bo-
dilsker-stenen ljudet p i ha[k]a ”hugga”, men däremot ljudet
a i namnet þurfast och i namnet a(l)i dvs. Alle.
Något fiaru ”värld” finnes säkerligen ej i Rök-inskriften;
troligen ej häller iatun ”jätte”; jmf. beträffande ”fiaru” Lind-
roth Stud. i nord. fil. II nr 8 s. 13, beträffande ”iatun”
Pipping ib. III nr 8 s. 23; dessutom Kock Uml. u. Brech.
295 noten. I fall iatun ”jätte” är att läsa i inskriften,
kan det ha uttalats eotun (med yngre w-brytning och ännu
icke ur eo utvecklat ea) eller eatun iatun (med fsv. över-
gång av den yngre brytningsdiftongen eo till ea, ia).
Inskriftens siulunt ”Seland” fattar jag snarast såsom
*) Hos Torp och Falk Lydhistorie s. 126 nämnes ett fsv. fiagur *4".
Denna form är mig obekant; den torde bero p& något missförstånd eller
förbiseende av dessa författare. Det i fgutniskan en gäng anträffade fiau-
gura är säkerligen skrivfel (Pipping G-utalag s. 27 not 1).
A R K IV F Ö R N O R D IS K F II.O I.O O I X X X III, N T FÖ L JD X X IX . 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1917/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free