Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Åkerblom, Bruket av historiskt presens i den tidigare isländska skaldediktningen (till omkr. 1100)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Åkerblom: Historiskt presens.
denna konstruktion riktig, så bortfölle ju på detta ställe det
hist. pres., då launa måste fattas som inf. i st. f. som pres.
ind. pl.
Vad beträffar pres. i str. 5 och 10, så må frågan
därom tills vidare uppskjutas. Som säkert faktum kvarstår
i alla händelser, att i Ragnarsdråpa pret. är den nästan
enastående tempusformen för de berättande momenten.
I ännu högre grad gäller detta om Haustføng. Här
förekommer i texten, sådan den ter sig i Skjald. B, endast
en gång ett hist. pres., nämligen str. 13: 3 (s. 17). Första
halvstrofen är av F. Jönsson konstruerad på följande sätt-
”Skçpt hófu skjótt brinna, en ginnregin skófu, en sonr
bidils Greipar svtônar — sveip vard i før — Den enda
hdskr., som innehåller ordet svicfnar är T, som har (r. 3):
”eN son bidils suidnar”. I R lyder raden ”eN son biþiss”.
Da det i dråpans komposition ej synes förefinnas någon
grund för att denna rad ensam av diktens bevarade 159
skulle innehålla ett hist. pres., är det kanske ej alltför djärvt
att gissa på att -r genom felaktighet i någon avskrift kom-
mit till i ordet, och att halvstrofen bör konstrueras: ”Skgpt
höfu skjött brinna . . . en sonr bidils Greipar [höf] sviðnd”
.
I skarp motsats till de nämnda skölddråporna i fråga
om bruket av berättande (resp. skildrande) tempus synes
Ulv Uggasons Husdråpa stå. Av diktens bevarade, i Skjald,
upptecknade 2 helstrofer använder den ena för ändamålet
pres., den andra pret., av de 10 halvstroferna upptar den
första dedikationen, medan 5 för skildringen använda pres. *),
endast 4 pret.
Som förklaring på olikheterna i ovan berörda avseende
mellan de tre dikterna kan man tänka sig ungefär följande.
visserligen enligt det alternativ, som här har blivit uppställt, ”bçll fagr-
gçtu allir” och ej såsom i Skjald. B ”ball fagrgotu allir”, men detta betyder
faktiskt intet, då versformen i dikten ju är foínskaldaháttr, som ej kräver
helassonans i de jämna raderna.
1) Den sista upptar huvudsak!, en anm. ang. diktens komposition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
