Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. I. Häftet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,
s— 14 -—
sällhet; men "då jag aflägsnade mig, blef
hon ledsen och orolig. OM någon annan
nalkades henne, i synnerhet mot slutet af
sömnen, blef hon otålig, med uttryck af
vånda. Då hon sjelf så ville, tycktes hon
utan olägenhet kunna vidröra hvilken som
helst; men om hennes hand oförmodadt
träffade någon, sade hon sig deri få en
känsla af stickning liksom af nässlor, och
gned henne länge emot soffan, eller min
rock, eller något dylikt. Genom blotta vid-
rörelse kunde hon bestämdt åtskilja mina’
kläder och öfriga tillhörigheter ifrån andras.
Hvåd mig tillhörde ville hon bevara; men
sökte ifrigt aflägsna allt annat.
Känsligheten tycktes blifva förunderli-
gen förhöjd, så att intryck, som hon för-
ut ej kände, kunde nu förorsaka betyd-
liga smärtor. — ’ Sålunda började hon/
en gång finna ett beckplåster, som redan
två dagar legat på ryggen utan att föror-
saka ringaste olägewhet, till den grad plåg-
samt, att hon med den häftigaste otålighet,,
—
som nästan tycktes gränsa till ursinnighet,,
tvang mig att borttaga det. Länge efteråt må-:
ste jag frottera stället der plåstret legat,,
för alt lindra den med klåda blandade:
sveda, hvaröfver hon beständigt jemrade
sig. — En gång då hon om morgonen ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
