Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. II. Häftet - 1 (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man 108
de då, ej sällan med tårar, så innerlig smärta
deröfver, att jag kunnat misstänka henne vil-
ja skada något, som tillhörde mig, och åter-
fordrade dem med sådan enträgenhet, att jag
omöjligen kunde afslå bennes begäran. Ock-
så gjorde hon dem aldrig den ringaste skada,
och återlemnade dem slutligen sjelfmant. —
Under väckningen, och inemot hon skulle
uppvakna, var hon alltid mån om att sätta
sitt hår i ordning, tillfästa sina kläder, som
under sömnen tillfälligtvis måst lossas, och
sökte på allt sätt försätta sig fullkomligt i sam-
ma yttre tillstånd, bvari hon var, då magne-
tiseringen börjades; Mkasom hade hon velat
betaga, om jag så får säga, sitt vakande Jag
all anledning till förundran öfver den be-
fundna förändringen, samt tilloro och obehag-
ligt eftersinnande öfver hvad som kunnat un-
der detta medvetandets frånvaro tilldraga sig,
Då hon först började magneltiseras, iakttog
bon ej denna försigtighet; och efter uppvak-
nandet blef hon då, vid åsynen af minsta för-
ändring i sin klädsel, alltid misslynt, dyster
och nedslagen. — Af samma anledning hade-
jag äfven tillsagt, att ingen måtte för henne
omtala något af det, som under sömnen hade
föregått. — Min blick, som hon under mag-
netiseringen aldrig kunde uthärda, sökte hon.
sorgfälligt att undvika; och om hon någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
