Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. III. Häftet - En af sig sjelf uppkommen magnetisk somnambulism (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 (Eg
da med hett vatten omkring henne, värmde
dynor och serveter, som vi lade på bröstet
och underlifvet, samt gåfvo henne af läk-
medlet (Aqu. Cinnam. spirit. 3v Naphth. vitr.
Balsami vit; Hoffm. ää 3nfs Syrupi Cinnam.
31) enligt föreskriften, en god matsked hvar
fjerdedels timme..
Kl. 12 fick hon en dåning, hvilken må-
ste göra hvar och en så mycket mer bekym-
rad för hennes lif, som den räckte 2 timmar.
Men då bon på förhand hade bestämt, att
ingen fara vore, allenast hon icke blefve kall;
så fäste vi vår uppmärksamhet i synnerhet
derpå. Utom yttre värme, vin och läkmedel,
höllo vi hennes händer i våra, andades på
" dem, och jag tryckte min hand och panna
mot hennes panna, Också vunno vi vår af-
sigt; — hon blef ej ett ögonblick kall.
Vårt hopp tilltog. Men då hon efter
uppvaknandet beständigt talade om kalla hän-
der, som foro henne öfver ansigtet: om svart-
klädda menniskor, som begreto henne: om
två dödar, som stodo bredvid sängen: då hon
bad mig öppna sig, om hon dog, samt an-
höll hos min vän, att han ville påminna mig
om detta mitt löfte: då hon städse försäkrade,
att de svåraste konvulsioner skulle komma kl.
7, och räcka — till — hon vet ej, om hon:
öfverlefver dem: då hon talade om ett slags;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
