- Project Runeberg -  Journal för animal magnetism /
189

(1815-1821) [MARC] Author: Pehr Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. III. Häftet - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fallen sina inelfvor våldsamt sammandragas, med
häftiga spänningar i sidan, strupen och hufvudet,
hvarunder andedrägten för flere minuter i sönder
uteblef. Under dessa förskräckliga anfall, som ge-
menligen räckte hela a timmarne, marterades krop=
pen af omvexlande Kramp och Konvulsioner. Det
ena ögonblicket voro konvulsionerna så våldsamma,
att man med möda kunde hålla den Sjuka qvari
sängen: ögonblicket derefter sammandrogs krop-
pen så, att hufvudet låg fram emellan knäna
(Emprosthotonos); en annan gång böjdes den
bakåt, så att kroppen, i form af en stark båge,
endast hvilade på nacke och hälar (Opisthotonos).
Ansigtet blef vanstäldt och uppsvällde mellanåt’
(unde? qväfningen?) ganska starkt tillika med
halsen. Ögonen voro gemenligen tillslutna och
lemmarne iskalla. Under dessa anfall, hvarvid den
Sjuka, i anseende till andedrägtens uteblifvande,
ansågs för afdånad, hörde hon likväl hvad som
talades omkring sig. Efter öfverståndet anfall kän=
de hon en sugande tomhet i sidan, hvilken hon
tyckte fyllas genom ätning af mjukt bröd. Derefz
ter inföll hon, vanmägtig, i en dvala, som sällan
öfvergick till verklig sömn. Inbildningskraften
var derunder högst exalterad, och ehuru feberfri,
tyckte den Sjuka sig, i.en salig njutning, se de
sällsammaste bilder kringsväfva sig.

Afven har det under den Sjukas bättre mels
lantider händt, att då hon hört någon rätt upp-
bygeglig predikan af en viss ganska förträfflig man,
hon vid hemkomtsen från kyrkan fallit in i en
ljuf dvala, till beskaffenheten ungefär lik den,
som genom Magnetism åstadkommes. — Men den
Man, hvars predikningar hade denna verkan, ä-
ger, till en sällsynt fullkomlighet, och i den lyck=
ligaste förening, allt hvad som fordras för att in=
gifva andakt och röra hjertat. Ett ädelt utseende,
med stämpel af den renaste själ, och uttryck af
en ljuf melankoli; en enkelt poetisk spänning i
tanken; och en obeskrifligt väljudande styrka i
stämman: se der, de egenskaper, som satte ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:27:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/animagne/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free