Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
nom relationer, och den för den boströmska åskådningen
utmärkande afvogheten mot relationer, när det gäller
karakteristiken af det absoluta, blefve då svårligen
förklarlig. Satsen torde således icke kunna betyda annat,
än att det absoluta icke kan vara absolut i eller genom
relationer, utan »att vara absolut» och »att vara
någonting i relation» äro tvenne hvarandra uteslutande
egenskaper.- Detta är tydligen också min opponents mening,
och denne tanke är en fortsättning af den kantiska läran
om Ding an sich. Ty denna lära innebär, att äfven
relationen till sjelfmedvetandet icke uppenbarar hvad saken
i sig är, hvadan »i sig» är satt i motsats mot »i relation
till min uppfattning». Den boströmska filosofien, ehuru
hon, som ofvan nämdes, i sjelfmedvetandets intresse ser
genom fingret med relationen till sjelfmedvetandet,
utvidgar icke desto mindre den nyssnämda kantiska
motsättningen till en motsättning mellan hvad tinget i sig är, å ena
sidan, och, å den andra, hvad det är i hvilket förhållande
som helst. För min del motsätter jag icke »i sig» och »i
relation», enär, enligt hvad jag sökt visa, ett ting eger en
oändlighet af förhållanden äfven till sig sjelft, och när jag
säger i sig, så uttrycker detta just ett tingets
förhållande till sig sjelft, hvilket tingets förhållande till sig
sjelft innebär en oändlighet af förhållanden till annat.
När jag säger: »Gud älskar menniskorna», så är detta
detsamma som: »Gud är ett menniskorna älskande
väsen». Subjektet i detta förhållande, som uttryckes genom
»är» foch hvilket förhållande, eftersom mitt påståendé är
sant, fins i Gud sjelf, ej blott i min uppfattning), är »Gud»;
det objektiva predikatet i samma förhållande (d. v. s.
det, till hvilket Gud står i relationen vara) är »ett
menniskorna älskande väsen». Detta väsen är just Gud, och
det åsyftade varat är alltså ett Guds förhållande till sig
sjelf. Men detta väsen, till hvilket Guds förhållande
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
