- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
39

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

ett bevis derpå, att de hafva samma omfång och således
äfven samma innehåll.

Får jag så tolka regeln, så har jag mot dess
giltighet ingenting att invända. Och för denna tolkning talar
både det sid. 24 tillagda: »såvida vår sats skall vara
riktig» och den sedan gifna förklaringen, att man icke
skall hänföra dem till olika subjekt o. s. v. Men det är
just genom att tillämpa denna regel som jag kommit till
min öfvertygelse, att vara och förnimmas icke äro identiska.
Dit hör nämligen icke allenast att man i hvarje fall åt
vara ger samma logiska subjekt som ht förnimmas, mot
hvil-ken regel hvarken jag eller opponenten brutit, utan äfven —
enär både vara och förnimmas uttrycka en det subjekts
relation — att man i hvartdera fallet söker att sätta dem i
relation till ett och samma föremål, och tillser, om detta
med bibehållen mening låter sig göra. Låter sig detta
icke göra, då är det ett bevis för att de icke betyda
detsamma. Om jag t. ex. kunde säga: »vargen gör fåret
förskräckt», men icke i stället för »gör förskräckt» kunde
insätta »skrämmer», utan att antingen omening eller
annan mening uppkomme, så vore detta ett bevis derför,
att »skrämma» icke vore detsamma som att »göra
förskräckt». Vid pröfningen af varats och förnimmats
identitet hafva vi således att försöka, om båda utan omening
eller ändrad mening kunna uttrycka relationen mellan
två föremål, som i begge fallen äro desamma.

Försöker jag nu detta, så finner jag, att det
förträffligt låter sig göra med »vara för» och »förnimmas af».
»Denna blomma är röd för mig» uttrycker alldeles
detsamma som: »denna blomma förnimmes (såsom) röd af
mig». »Vara för» är då = «visa sig för». På identiteten
af dessa begrepp har jag aldrig tviflat, och den har jag
icke heller i min bok förnekat. Men denna identitet har
tydligen uppkommit derigenom, att man låtit vara betyda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free