- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
69

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 46

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

ett annat än X och är ändå X. Alltså: det visar sig
såsom något, som (icke för den lägre uppfattningen utan
just för tanken’) är motsägande. Nu är fenomenet - det
såsom hvilket X för den ofullkomliga uppfattningen visar
sig. Alltså fenomenet är något, som för tanken är
motsägande. Men verlden är, just för tanken, ett
fenomen. Således:

När tanken fattar verlden såsom ett fenomen, fattar
han henne såsom ett motsägande.

Man skulle nu kunna söka undkomma detta
argument genom att säga: den ofullkomliga förnimmelse, för
hvilken X visar sig såsom non-X, är i eke densamma som
den, för hvilken non-X visar sig som X och för hvilken
följaktligen X är X, och då är motsägelsen fördelad på
två särskilda förnimmelser. Jag svarar: om så är, så
höra båda till verldens danande för subjektet, och det
måste dä hos subjektet finnas en förnimmelse, som
sammanbinder bådas innehåll till ett, eftersom det annars
icke blir en verld. Denna förnimmelse måste sålunda i
verlden sammanföra de tvenne förnimmelsernas innehåll
såsom båda utgörande verldens henne konstituerande
bestämningar, hvilka förståndet sedan måste förklara
motsägande.

Det förhåller sig för öfrigt så vid hvarje förvexling
(der man förnimmer ett, såsom vore det ett annat, som
det icke i verkligheten är), att det, såsom hvilket
man då uppfattar det uppfattade, är motsägande,
nämligen just för den rätt uppfattande tanken. Om de två
förvexlade föremålen heta A och B, så är, då båda i verk-

ett annat än X, annars vore uppfattningen icke oriktig. Och
när den lägre uppfattningen oriktigt menar, att fenomenet är
X, så är detta sista X verkligen för tanken ett X, (d. v. s.
väsen), emedan det annars icke vore oriktigt att dermed
för-vexla fenomenet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free