Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 85 - Anm. 86 - Anm. 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
nesstämning eller elak afsigt, hvilken väl icke kan vara
möjlig att hysa, i samma ögonblick man väljer hvad man
väljer för det evigas skull. Annars, om man med mord
blott menar att döda en menniska, med stöld att utan
egarens bifall fråntaga honom någon hans tillhörighet, och
med bedrägeri att bibringa någon en från sanningen
af-vikande mening: då är hvarje dödsdom ett mord; då voro
judarne på Guds befallning tjufvar (2 Ntos. 12: 36), och
hvarje fältherre, som gör en fienden missledande rörelse,
är en bedragare.
Anm. 86.
97: 19. Den Gud, i hvars verldsplan det moraliskt
onda, ingår, han är ej en allgod Gud.
Härpå är förut svaradt, anm. 76.
Anm. 87.
97: 22. När sådana bestämningar hos sedligheten som
förpligtelse, tillräknelighet och konstant skilnad mellan ondt
och godt — förnekas, så förnekas sedligheten i det hela.
1. Hvad förpligtelsen angår, så ser jag icke, att
denna på min ståndpunkt behöfver vara mindre än på
opponentens eller Boströms. Skilnaden är ju endast
den, att
1) enligt min mening pligten för att blifva förbindande
måste taga vägen genom den handlandes egen
öfvertygelse och bestämmas genom denna. Men då
en sådan öfvertygelse är möjlig, så omöjliggöres ju
icke heller förbindelsen;
2) enligt min mening pligtens svikande, om den
inträffar, blir ett moment i den harmoniska
verldsutveck-lingen, ehuru visserligen ett lägre än pligtens
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
