- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
111

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 87 - Anm. 88

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

retagen handling såsom moralisk eller omoralisk, innan
han tagit med i beräkning den handlandes egen
öfver-tygelse om det bästa möjliga. Många orättvisor i verlden
hade undvikits, om man iakttagit denna gyllene regel.

Anm. 88.

97: 29. Ett sådant faktum som ångern förblifver på
hr ståndpunkt oförklarligt.

Såsom ett faktum blir väl ångern på min ståndpunkt
lika förklarlig som hvarje lidande. Hvad åter ångerns
berättigande och behöflighet angår, så är det väl för hvarje
filosof klart, att denna hvilar endast på psykologiska grunder.
Gud behöfver icke min ånger för att till äfventyrs svalka
sin vrede i min sorg. Ar det någon, som behöfver min
ånger, så är det jag sjelf, och jag behöfver honom på
samma sätt, som natten behöfver gryningen för att bli
dag. Vore det tänkbart, att jag kunde vända mig till
det goda utan att först sörja öfver det onda, så vore
ångern visst obehöflig. Hvarje tanke på att med min
ånger försona något af hvad jag brutit är en enfaldig
tanke och tillika okristlig. Ångerns enda uppgift är att
i mitt hjerta förbereda tron, d. v. s. hjertats hänvänduing
till Gud. Det är sant, att ångern börjar såsom en sorg
öfver den eller den synden, hvilken sorg är alldeles
naturlig, när man besinnar, hvad som också är sant, att
man kunnat handla bättre, om man blott velat, och att
således skälet till att man i den punkten stannade så
långt bort från målet, låg endast och allenast hos en
sjelf. Men sin psykologiska mission har ångern fyllt först
då, när han blifvit en hela ens varelse (således ej blott
tanken) genomträngande förnimmelse deraf, att det onda,
just så mycket som det är ondt, aflägsnar mig frän Gud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free