Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnesnärvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sinnesnärvaro.
Den berömda skådespelerskan Bethmann spelade i
Berlin prinsessan Ebolis roll uti Schillers Don Carlos, och
Mattausch, en stor naturskådespelare, men som lätt förlorade
hufvudet, spelade prinsen.
Uti scenen i paviljongen, dit Eboli inbjudit prinsen
och der denne tror sig få träffa drottningen, lemnar prinsessan
honom ett af konungen till henne skrifvet kärleksbref,
för att öfvertyga honom om huru mycket hennes
oskuld är hotad och huru väl hon behöfver hans stöd,
på samma gång som hon vill förtaga honom alla misstankar
genom att sjelfmant gifva honom brefvet, i händelse
konungens förslag skulle kommit till hans öron. Prinsen
tager brefvet och gömmer det hos sig, utan att i sin förlägenhet
bry sig vidare derom eller läsa det. Under loppet
af scenen finner prinsessan att han icke älskar henne,
utan att han här hoppats finna en annan, och utom sig
fordrar hon nu brefvet tillbaka. Don Carlos, som förgätit
brefvet, blir nu uppmärksam derpå, hör med glädje att
det är från konungen, det är nu i hans hand ett mäktigt
vapen, och han går triumferande i det han säger:
— Detta bref kom från konungen! Ja, prinsessa,
detta förändrar allt! (I det han triumferande håller brefvet
i höjden.) Det är ett oskattbart, ett dyrt, ett vigtigt
bref, och alla Philips kronor äro för lätta, för obetydliga
att kunna inlösa det! Detta bref behåller jag!
Här begick nu Mattausch den stora oförsigtigheten
att tappa brefvet innan han lemnade scenen. För att
inse det olyckliga deruti måste man besinna att alla
prinsessans senare åtgöranden i pjesen bero deraf, och att
stycket skulle vara slut om hon kunde få igen sitt bref.
Eboli-Bethmann qvarstannar till sin monolog, och kan icke
fatta hvarför publiken blir så orolig samt nästan håller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
