- Project Runeberg -  Ännu en million anekdoter /
128

(1868) [MARC] Author: Carl-Henrik Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Någonting för pappa - Marskalk Castellane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utse någonting som mycket bra skulle passa hennes
älskade pappa. "Nå, hvad är det då," frågade hennes mor,
"som du så gerna vill att pappa skall ha?" — "En måg,"
lydde det näpna svaret af den rodnande flickan.

*



Marskalk Castellane.

Det finnes få af den nyare tidens notabiliteter, om
hvilka historien upptecknat så många originella drag som
om marskalk Castellane. La France berättar följande
exempel på hans oförskräckthet. Kort efter det socialistiska
uppror, som Castellane bekämpade i Lyon, yttrade
en barberare, som var känd för sina ultra demokratiska
åsigter, inför en större församling: "Hade jag bara den
fördömde Castellane under min rakknif, så skulle han icke
slippa undan." Hans ord kommo för generalens öron,
och efter paraden följande dag gick Castellane ensam och
klädd i sin generalsuniform till den fanatiske barberaren.
Så snart han kommit in i butiken, ropade han med sin
vanliga befallande ton: "Raka mig." Demokraten studsar
förbluffad och besinnar sig. "Nå! — säger generalen —
förstår ni mig icke; ni är ju barberare, icke sant?" —
"Jo, det är jag." — "Nå, så raka mig då." — Generalen
tager plats, barberaren hvässer sin skarpaste knif och
börjar sin förrättning. Då generalen känner knifven på
hakan utbrister han: "Nu har ni honom, den der Castellane;
det är ju mig ni önskat få tag uti?" Barberaren sade
icke ett ord, men generalen kände huru hans hand skälfde.
Inför detta kalla, oförfärade mod förlorade demokraten
sin fattning. Då han slutat sitt arbete betalte honom
Castellane ett femfrancsstycke och gick sin väg lika lugn
som han kommit. Från den tiden, berättas det, bröt
barberaren med demokratien och blef ultrakonservativ.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmilan/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free