- Project Runeberg -  Anna Shaw /
6

(1919) [MARC] Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Shaw

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en hemsk konsert. Vargarna tjöto, vildkattorna klagade och
ugglorna skreko. Då reste hon sig med ett nytt och förstenat
uttryck i sitt ansikte och började sitt hårda nybyggareliv med
att spika lakan för de tomma fönster- och dörrgluggarna, medan
sonen tände upp eldar omkring huset för att hålla de vilda
djuren på avstånd.

I denna miljö inträdde nu den tolvåriga Anna Shaw i
det underbart kampfyllda och verksamma liv, som förestod
henne. Hon utsågs genast som den lämpligaste att jämte
brodern besörja allt utomhusarbete, vilket inleddes nästa dag
med att hämta virke vid en såg en mil bort. Härav
förfärdigades dörrar och fönster och ett ytterst primitivt golv
samt några lika okonstlade möbler. Och så följde odlingen
av jorden med hacka och spade till enda åkerbruksredskap.
De sådde så gott de förstodo och satte potatis mellan
trästubbarna. Tack vare en utomordentligt bördig jord blev
resultatet gott.

En ständigt överhängande fara för västerns nybyggare
var på den tiden de kringströvande vilda indianerna, om vilka
hårresande berättelser gingo. Anna och hennes lille bror, som
vallade kon i skogen, voro de första som fingo syn på
rödskinnen. De kommo i en lång rad, ljudlöst smygande på
mjuka mockasiner. Nu hade hon hört att man aldrig fick
visa sig rädd for dem och hittade ögonblickligen på att
använda repet, i vilket kon skulle ledas hem, till töm och lät
lillebror köra sig medan hon ej låtsades se indianerna. De
gingo förbi och hem till modern som undfägnade dem med
mat, varefter de beskedligt fortsatte sin väg. Att det gick
så lyckligt berodde på att de händelsevis voro nyktra.

Värre var det när en flock druckna indianer slog sig ned
vid deras bord och försåg sig med all mat som fanns och
betedde sig oroväckande. På broderns viskande uppmaning
forslades husets alla vapen så omärkligt som möjligt upp på
vinden genom en lucka i taket medan indianerna voro
upptagna av ätande. Till sist smög sig även husets invånare
upp, varefter stegen sakta halades upp och luckan stängdes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annashaw/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free