- Project Runeberg -  Anna-Stinas Illusioner : Lustspel i fyra akter /
22

(1862) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna-Stina. Tackar ödmjukast! (sä Iler sig pft
en af de sämre stolarne). Herre Gud, livad jag är
glad öfver att afrilarn var hemma, och alt han har
helsan!

Albert. Inte skall du sitta der borla! Komim!
(för henne fram till emman), Sätt dig här!

Anna-Stina. Ahnej, det går fall aldrig an! (du
han nödgar henne all sälta sig). Kors I livad en
sitter mjukt i den der bänken! Ja se, i Stockholm är
då allting sä rart!

Albert. Kära barn, det är inte allt gnid som
glimmar (sätter sig bredvid henne). Nå, du liar väl
bara kommit hit upp pä elt par dagar?

Anna-Stina. Nej, jag tänker allt stanna här.

Albert. Stanna här? Hvarifrån har du fatt den
idén ?

Anna-Stina. Ah, nog vet afritarn del, alllid!

Albert. Jag.

Anna-Stina. Ja kors! mins han inle livad han
sa’ den der qvälln när vi va’ på dans hos Olle i kyrkbyn?

Albert. Nej, det kan jag inte påminna mig.

Anna-Stina. Ja, men jag mins’et, jag!

Albert. Nå, livad var det då?

Anna-Stina (blygt i början, men sedan säkrare
i. det hon ser trohjerlaill på honom). Jo del var efter
en dans som han loljde med mig uppåt kyrkbackeil,
och då sa’ han alt lian tyckle om mig, och tyckte all
det inte fanns vackrare flicka än jag i hela socken . . oeli
mycket annat spetakel, och så sa’ han all om jag kom
opp le Stockholm så skulle jag få sä bra . . och lian
skulle bli’ så glad om jag kom . . och så sa’ han all
jag var alldeles för god till hustru åt en bonddräng.

Albert. Det var mycket dumt sagl ntaf mig!

Anna-Stina (naift). Nej, det tyckte inle jag . .
för si, ända sen afritaren kora, så ville jag inle vela af
drängarne hemma . . och så ville han ha’ hand på alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:22 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annastinas/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free