- Project Runeberg -  Anna Svärd /
9

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han tilltalade honom varsamt och deltagande, men Karl-Artur såg så lugn och belåten ut och svarade så muntert, att värden fick den tron, att ryktet om osämjan var alldeles falskt.

Karl-Artur begärde ett rum, där han tvättade av sig resdammet och gjorde en mycket omsorgsfull toalett. När han
kom ut igen, var han iförd prästrock, prästkrage och hög, svart hatt. Han hade satt på sig ämbetsdräkten för att visa
modern i vilket fromt och prästerligt sinnelag han var kommen.

Gästgivarn frågade honom om han ville äta frukost, men han sade nej. Han ville inte fördröja det lyckliga ögonblick, då han och modern skulle falla i varandras armar.

Han gick raskt genom gatorna och ställde kosan mot Klarälvsstranden. Han kände precis samma stora och glada
förväntan som på den tiden, då han hade varit student i Uppsala och kommit hem till en ferie.

Men plötsligt stannade han och såg lika bestört ut, som om han hade fått ett slag rätt i ansiktet. Han hade kommit så nära det Ekenstedtska huset, att han kunde se, att det stod tillbommat, med fönsterluckorna tillskruvade och alla dörrar stängda.

I första häpenheten föll det honom in, att värdshusvärden hade skickat bud till föräldrarna för att tala om, att han
var kommen, och att de hade bommat till huset för att stänga honom ute. Han blev eldröd av harm och vände sig tvärt om för att gå sin väg.

Men det dröjde inte länge, innan han började skratta åt sig själv. Klockan var knappast sex, och huset stod stängt på det här sättet alla mornar. Det var då för löjligt av honom, att han hade kunnat tro, att luckorna var tillskruvade och dörrarna låsta för att utestänga just honom. Han gick tillbaka till trädgårdsgrinden, sköt upp den och tog plats på en trädgårdsbänk för att vänta på att huset skulle vakna.

I alla fall kunde han inte låta bli att hålla det för ett dåligt tecken, att hemmet hade stått stängt, när han hade
kommit. Han var alls inte så glad längre. Den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free