- Project Runeberg -  Anna Svärd /
11

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han inte kunde bita i den. Och han smakade på krusbär
och vinbär, fastän de redan var gamla och övermogna.

Han gick bort till uthuslängan och fann reda på en trädgårdsbod, där han hade haft stående en liten spade, en kratta och en skottkärra. Han tittade in, ja, han hade inte behövt undra. Alla tre sakerna fanns på samma plats,
där han hade lämnat dem. Ingen hade fått städa undan dem.

Nu var visst klockan så mycket, att han borde skynda bort, om han skulle komma därifrån osedd. Men alltid var det något, som han ville se för sista gången. Alltsammans
hade fått ett nytt värde för honom. ”Jag visste inte hur kärt allt det här var mig”, tänkte han.

På samma gång skämdes han över att vara så där barnslig. Han skulle inte ha velat, att Thea Sundler hade sett honom, hon, som så mycket hade beundrat de hjältemodiga ord, som han hade uttalat för ett par dagar sedan, då han hade sagt sig fri från både hem och föräldrar.

Slutligen började han misstänka, att det, som höll honom kvar, var en hemlig förhoppning, att någon skulle få se honom och släppa in honom. Men då han fick detta klart för sig, tog han ett raskt beslut och gick sin väg.

Han hade redan kommit ut ur trädgården och stod framför grinden, när han hörde, att ett fönster öppnades i det igenbommade huset.

Det var omöjligt att låta bli, han måste vända sig om. Fönstret till överstinnans sängkammare hade blivit uppkastat. och där stod syster Jaquette och lutade sig ut för att inandas den friska morgonluften.

Det dröjde inte en sekund, förrän hon fick syn på honom, och strax började hon vinka och nicka. Och mot sin vilja gjorde han detsamma. Han nickade och vinkade tillbaka, och han pekade på den tillstängda förstudörren. Då försvann Jaquette ur fönstret, och om ett par minuter hörde han hur det började knarra i reglar och lås. Dörren gick upp, systern kom ut på tröskeln och sträckte händerna emot honom.

Han skämdes både inför Thea och inför sig själv, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free