- Project Runeberg -  Anna Svärd /
13

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han strök sig över pannan och sökte påminna sig varför han var ditkommen. Men han kunde inte tänka på något annat, än att han var hemma och att han skulle få se modern.

Jaquette kom ut igen och hämtade honom. Och när han nu såg sin mor, som låg där blek, med förband om panna och arm, kände han som en stöt för bröstet och kastade sig ner på knä framför bädden. Hon uppgav ett fröjderop, slog den friska armen om hans hals, drog honom intill sig i en lång omfamning och kysste honom.

De såg in i varandras ögon och var överlyckliga. I det ögonblicket fanns det ingenting, som skilde dem åt. Det var glömt alltsammans.

Han hade inte gjort klart för sig, att modern skulle se så svag och bräcklig ut, och kunde knappast behärska sin rörelse. Han frågade mycket ömt efter hennes tillstånd. Hon kunde inte undgå att märka hur han höll av henne.

Men detta var det bästa botemedel för den sjuka, och hon drog honom intill sig än en gång.

— Det betyder ingenting. Allting är bra nu. Jag har glömt bort hur det kändes.

Av svaret förstod han, att hon älskade honom som förr. Och på samma gång visste han, att han hade fått igen allt det, som han nyss hade sörjt som förlorat. Han fick återigen räkna sig som son i detta präktiga hem. Han hade ingenting mer att önska.

Men mittunder det, att han kände sig som lyckligast, kom en oro över honom. Han hade rakt inte vunnit det, som han hade rest ut för. Modern hade inte bett honom om ursäkt, och det såg inte heller ut, som om hon tänkte på att göra det.

Han kände en stark frestelse att inte alls bry sig om några ursäkter. Men det var dock en ganska viktig sak för honom. Om överstinnan erkände, att hon hade gjort orätt mot honom, skulle han få en helt annan ställning i hemmet, och föräldrarna skulle bli tvungna att ge med sig i fråga om giftermålet med Anna Svärd.

Därtill kände han sig fullkomligt trygg och litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free