Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Överstinnan reste sig i bädden, lyfte den friska armen och skakade den framför honom.
— Det är slut! ropade hon. Guds tålamod är sl — — —
Hon kunde inte mer. Det sista ordet dog bort otydligt och
matt, och hon sjönk ner på huvudgärden. Ögonstenarna rullade uppåt, så att endast vitögat syntes. Handen föll ner på täcket.
Jaquette ropade högt på hjälp och sprang ut ur rummet.
Karl-Artur kastade sig framöver modern.
— Vad går det åt dig? Mamma, mamma! Men ta det då inte så hårt!
Han kysste mun och panna, som om han ville försöka kyssa liv i henne.
Medan han låg så, kände han ett hårt grepp i nacken. Någon hade fattat tag i hans rockkrage, och liksom han skulle ha varit en maktlös liten hundvalp, bars han av en
stark hand ut ur rummet och slängdes ner på golvet.
I detsamma hörde han fadern säga med en förfärlig röst:
— Jaså, du har kommit tillbaka. Du kunde inte ge dig till freds, innan du alldeles hade gjort slut på henne.
II.
När klockan visade på halv åtta samma måndagsmorgon, ringde det på hos borgmästarns, och den gamla förståndiga
jungfrun, som skötte hushållet, skyndade sig ut i tamburen
för att öppna.
Den, som stod utanför dörren, var Karl-Artur Ekenstedt, men jungfrun tänkte för sig själv, att om hon inte hade bott i Karlstad i så många år och sett honom både som pojke och som vuxen, skulle hon inte ha känt igen honom. Han var blåröd i ansiktet, och de vackra ögonen var så utsprängda, att det såg ut, som om de skulle ramla ur sina hålor.
Eftersom jungfrun i lång tid hade tjänat hos borgmästarns
och hade samlat en liten erfarenhet i hithörande ting, tyckte hon, att unge Ekenstedt såg ut som en mördare, och allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
