Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en kopp kaffe, medan han väntade. Han sade inte nej,
utan följde genast med henne. Och detta blev hon riktigt
glad över, för så länge som han satt vid kaffebordet, kunde han ju inte ställa till med något ofog.
Han slog sig ner just på borgmästarns plats, och kaffekoppen, som hon hade fyllt, drack han ur i ett enda tag utan att fråga efter, att kaffet var kokhett. Sedan grep han själv efter kokarn, som hon hade lämnat kvar på bordet, slog i än en kopp och drack. Han tog varken socker eller grädde, bara hällde i sig det skållheta kaffet.
När han hade druckit ur den sista koppen, måtte han visst ha märkt, att jungfrun stod på andra sidan bordet och betraktade honom. Han vände sig emot henne.
— Det är bra snällt av jungfrun att koka så gott kaffe åt mig, sade han. Detta är säkert sista gången, som jag får något kaffe.
Han talade så lågt, att hon nätt och jämnt hörde honom.
Det lät, som om han ville anförtro henne en stor hemlighet.
— Å, nog får väl magistern gott kaffe hos prostinnan Forsius i Korskyrka, sade jungfrun.
— Ja, det finge jag nog, svarade han, och på samma gång gav han till ett fånigt litet skratt. Men jag kommer nog aldrig mer dit, jag, ser jungfrun.
Det var ju ingenting underligt i detta. Det var vanligt, att de unga prästerna skickades än hit och än dit. Jungfrun började känna sig lugnare.
— Jag tänker allt, att dom kan laga gott kaffe i prästgårdarna, vart än magistern kommer, sade hon.
— Tror jungfrun, att de också lagar gott kaffe i häktet? sade han då och sänkte rösten ännu mer. Där tänker jag allt att jag får vara utan både kaffe och dopp.
— Men inte ska väl magistern i häkte? Varför i all världen?
Han nästan vände sig bort från henne.
— Jag vill inte svara på den frågan, sade han.
Han riktade ånyo sin uppmärksamhet på matbordet. Han strök smör på bröd, lade ost på och åt som en uthungrad,
bet glupskt av stora bitar och sväljde utan att tugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
