- Project Runeberg -  Anna Svärd /
27

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att överstinnan hade fått ett slaganfall! Hon skulle läxa
upp honom. Så trött, som han var, skulle han bli tvungen
att höra på henne i timtal. Han beslöt i all hast, att han
skulle visa sig så där försmädligt artig emot henne, som
han hade brukat på sista tiden. Det var alltid bästa sättet
att hålla henne på avstånd.

Men innan han hade hunnit säga något, hade Charlotte kommit så långt fram i rummet, att de två talgljusen, som stod på bordet, lyste upp hennes ansikte. Han såg då, att ögonen var rödkantade av gråt och att hon var dödsblek. Det måtte ha hänt henne någonting förskräckligt.

Det låg närmast till hands att antaga, att hon kände sig
olycklig över sitt giftermål. Men det var återigen bra olikt henne att visa detta så tydligt. Och den förre fästmannen var väl den siste, som hon skulle ha låtit blicka in i en sådan sak.

Men det var ju sant! Han hade hört för ett par dagar sedan, att doktorinnan Romelius, hennes syster, hade blivit farligt sjuk. Han trodde sig förstå vad som hade inträffat.

Charlotte drog fram en stol och satte sig vid matbordet. Hon började tala med en underligt hård och uttryckslös röst, såsom man gör, när man har föresatt sig att på inga
villkor komma i gråt. Hon såg inte på honom, man kunde tro, att hon satt där och talade högt för sig själv.

— Kapten Hammarberg kom hit för en timme sedan, sade hon. Han hade varit i Karlstad och reste därifrån i morse litet senare än du. Men han åkte med två hästar och kom därför så mycket tidigare. Han sa, att han hade farit om dig på vägen.

Karl-Artur ryckte stolen tillbaka från bordet. Från huvudet och ner till hjärtat for det som ett skarpt hugg.

— Då han körde förbi prostgården, fortsatte Charlotte lika entonigt och omständligt, såg han, att det lyste ur fönster na i ämbetsrummet, och trodde därför, att prosten inte hade gått och lagt sig. Han steg då ur vagnen för att få den glädjen att berätta honom hur hans adjunkt i dag på morgonen hade uppfört sig i Karlstad. Han tycker om att
berätta sådana saker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free