Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något för Vår Herre, hon, som hade fått så mycket av
honom.
Däremot fanns det inget hinder för att hon skaffade sig
ett nytt lager av varor, innan hon gick från Karlstad. Och inte heller var det något, som förbjöd henne att gå in i varenda stuga, som hon fick sikte på under vägen norr ut, och försöka att få sälja. Men då köpslagandet var slut och hon hade snört fast säcken på ryggen och stod vid dörren med handen på dörrklinkan, då kunde hon inte låta bli att vända huvudet inåt stugan för att vittna om det undret, som hade hänt henne.
— Nu ska ni ha tack här inne, så många som ni är, sade hon. Jag kommer aldrig hit mer. Jag ska gifta mej.
Om då folket i stugan skyndade att säga några medkänslans ord och frågade vad slags karl hon skulle få, fortsatte hon med stor högtidlighet.
— Det är ett under så stort, att det borde predikas om’et
i körkorna. För vem är jag, att det ska ske mej så stor lycka? Jag ska gifta mej mä en präst och bo på ett prästboställe. Jag får häst och ko, piga och dräng.
Hon trodde förvisst, att de gjorde narr av henne, då hon var gången, men det frågade hon inte efter. Hon fick lov att visa sig tacksam, annars kunde lyckan bli tagen ifrån
henne.
En gång kom hon in på ett ställe, där hon inte kunde förmå matmodern att köpa något, och detta fastän hon var en rik änka och själv styrde med sina pengar. Då föll det henne in att säga, att i dag fick inte kära mor neka att göra handel, för nu var det sista gången, som hon var här i detta ärendet. Och därmed teg hon och såg hemlighetsfull ut.
Den snåla matmodern blev nyfiken. Hon kunde inte låta bli att fråga varför Anna Svärd skulle sluta upp med köpenskapen.
Och den vackra dalkullan svarade, att det var ett stort under. Ja, ett under lika stort som något, som stod omtalat
i bibeln. Men någon annan upplysning gav hon inte, och mor i huset var tvungen att komma med flera frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
