Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Svärd bara knep ihop läpparna och var så helt och fullt den gamla Anna Svärd, att den snåla matmodern måste förse sig med både silkeduk och nackkam, innan hon fick veta, att Gud hade sett till den fattiga gårdfarihandlerskan i hennes ringhet och att hon skulle gifta sig med en präst och få bo i en prästgård, där det fanns häst och ko, piga och dräng.
När hon gick bort från gården, tänkte hon, att detta var ett bra knep och att hon skulle göra om det många gånger. Men det gjorde hon ändå inte. Hon var rädd, att det skulle
föra olycka med sig. Man ska inte missbruka det heliga.
I dess ställe kunde det hända henne, att hon stack till småjäntorna i stugorna en liten bröstnål med knapp av färgat glas utan betalning, bara som gåva. Aldrig förr hade
det fallit henne in att ge bort något. Det var en liten
återskänk till Vår Herre.
Ja, vem var hon, att lyckan skulle komma strömmande över henne från alla håll? Var det därför, att hon hade gått ifrån höstmarknaderna och lämnat dem åt de gamla kamraterna, som folket i stugorna var så ivriga att köpa?
Under hela vandringen uppåt Klarälvsdalen var det likadant. Hejsan! Så snart som hon öppnade säcken, kom de löpande, både stora och små, som om de trodde, att hon hade sol och stjärnor att bjuda ut. Innan hon hade hunnit halvvägs, märkte hon, att hennes varor började tryta.
En dag, då hon inte hade mera kvar i påsen än ett dussin hornkammar och några bandbuntar och var förargad över att hon inte hade kunnat bära med sig dubbelt så mycket varor från Karlstad, mötte hon gamla Ris Karin. Gumman kom norr ifrån. Hennes säck var så full, att den pöste, och trumpen och sur var hon själv, därför att hon inte hade fått sälja något på ett par dagar.
Då köpte Anna Svärd alla de varor, som Ris Karin kom släpande med, och nyheten, att hon skulle gifta sig med en
präst, den gav hon henne på köpet.
Anna Svärd tänkte, att den ljungbacken, där de satt och gjorde upp affären, skulle hon aldrig glömma. Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
