- Project Runeberg -  Anna Svärd /
36

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändå det roligaste, som hon hade haft på hela hemresan. Ris Karin blev lika rödgredelin i ansiktet som ljungen, och till sist pressade hon fram en tår. Men då Anna Svärd såg, att gumman grät, kom hon ihåg hur hon själv utan all egen förskyllan hade blivit upphöjd framför alla andra gårdfarihandlerskor, och hon gav henne litet mer betalt för
varorna, än som först hade varit överenskommet.

Ibland, då hon stod högt uppe på en backe, ställde hon sig med ryggen mot en gärdsgård, så att hon hade stöd för säcken, och följde med ögonen flyttfåglarna på deras tåg söder ut. Om ingen fanns i närheten, som kunde skratta åt
henne, ropade hon till dem, att de skulle hälsa till den de
visste, att hon önskade, att hon hade vingar, hon som de,
så att hon kunde flyga till honom.

Ja, vem var hon, att hon skulle bli uttagen framför många andra och få sitt hjärta upplåtet, så att det hade börjat tala längtans och kärlekens urgamla språk?

II.

Anna Svärd var äntligen så långt kommen på hemvägen, att hon hade Medstubyn inom synhåll. Och först och främst stannade hon och såg efter, att den låg välbehållen på sin gamla plats utmed Dalälven, att gårdarna stod där likaså tätt hopbyggda och var lika låga och grå som vanligt, att kyrkan låg på det lilla näset söder om byn, alldeles som den brukade, och att björkholmar och tallskogar inte hade blivit bortsopade från jorden under hennes bortovaro, utan låg kvar där de skulle vara, de också.

Men sedan hon hade förvissat sig om allt detta, såg det ut, som om det skulle gå med henne som med många andra, att just som de är nära målet, så känner de sig så uttröttade, att de knappast kan nå fram. Hon fick lov att bryta av en stör från en gärdsgård, så att hon skulle få en käpp att stödja sig mot, och trots den hjälpen kunde hon bara släpa sig utåt vägen steg för steg. Ryggsäcken tyngde henne, så att hon gick dubbelviken, och andedräkten svek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free