Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Svärd gick, alltjämt pustande och suckande, tvärsöver golvet fram till bordet under fönstret och satte ner säcken på bordskivan. När hon hade spänt lös remmarna, gned hon sig med handen över korsryggen. Hon försökte räta upp sig, men det var ingen möjlighet. Lika krokig och böjd, som hon hade kommit in i rummet, gick hon bort till spisen och satte sig på spishällen.
Ja, vad skulle Svärdsmor tänka? Dottern hade säcken likaså full, som när hon hade gått sin väg förra våren. Hade hon ingenting fått sälja på hela sommarn? Hade hon varit sjuk, hade hon gått och fördärvat sig på något sätt? Hon blev så rädd för vad hon skulle få höra, att hon inte tordes fråga.
Men Anna Svärd måtte ha varit av den meningen, att modern inte skulle kunna ta emot det stora budskapet på ett rätt sätt, om hon inte först hade känt sig mer olycklig och förkommen än någonsin, så att hon frågade med ömklig röst om inte modern, som var utvilad, ville göra henne den tjänsten att spänna upp säcken.
Jo då. Svärdsmor ville visst tjäna henne på vad sätt hon kunde, men händerna darrade, så att det dröjde en god stund, innan hon kom till rätta med alla knutar och söljor
och kunde gräva sig ner i säcken. Men när hon det gjorde,
ja, fastän Gammel Berit hade varit med om mångahanda, så fick hon erkänna, att den gången gick det runt i huvudet på henne. För vad skulle hon tänka om allt det, som hon plockade upp ur säcken? Hon såg varken till trådknappar eller silkedukar eller synålsbrev. Det första hon fick tag i var en liten skinka, och under den låg en stor påse bruna
bönor och en likaså stor påse gula ärter. Hon såg inte till
en bandbunt, inte en syring, inte en bit kattun, ingenting
sådant, som en gårdfarihandlerska borde ha i påsen, utan bara havregryn och risgryn, kaffe och socker, smör och ost.
Håret ville resa sig på henne. Hon kände ju dotter sin. Hon var inte den, som kom hemdragande med kalasmat. Hade hon mist förståndet, eller vad var det åt henne?
Gumman var färdig att springa ut efter svågern, för att han skulle ta reda på hur det stod till, men lyckligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
