Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför sade hon ännu ingenting om sitt äventyr. Hon svarade bara, att hon hade blivit trött på att vandra och
hade längtat att få komma hem.
— En får aldrig bli trött, sade Jobs Erik, och därmed gav han sig till att berätta hur han hade stått i och vad han hade förtjänat.
Anna Svärd hörde på utan att avbryta, men när han äntligen teg, försökte hon göra en liten förberedelse till det, som komma skulle. Hon letade fram en kardus röktobak ur sin taska och bad honom hålla till godo.
Men nu förhöll det sig så, att Jobs Erik hade lånat Anna Svärd litet pengar, då hon för tre år sedan började sin rörelse. Förut om höstarna hade hon genast kommit och talat om hur stor förtjänsten hade varit och gjort avbetalning på lånet. Nu kom hon inte med pengar, utan med en kardus tobak. Visst var den efterlängtad, men Jobs Erik såg ändå ganska sur ut, när han tog emot den.
Anna Svärd kände honom likaså väl, som hon kände sig själv, och hon förstod, att Jobs Erik blev orolig, när hon gav honom tobak. Hon hade aldrig förr gett honom någon gåva. Det var kanske så, att handeln hade gått illa för henne. Kom hon nu och gav honom tobak, därför att hon
inte hade några pengar att betala med?
Han satt och svängde kardusen mellan fingrarna utan att
säga så mycket som tack.
— Jag skulle fäll en gång ge dej någe för att du hjälpte mej i väg, sade Anna och gjorde ett nytt försök att komma
till det högtidliga meddelandet. För nu är det så, att jag ska sluta mä den här rörelsen.
Farbrodern satt ännu och vägde paketet i handen. Han såg ut, som om han ämnade slänga det rätt i synen på henne. Skulle hon sluta med rörelsen? Han begrep ingenting, men det, att hon inte hade några pengar att ge honom nu och heller aldrig skulle få några, det begrep han.
— För si, det är så, att jag ska gifta mej, fortfor Anna Svärd. Vi tyckte, mor och jag, att du var den första, som
borde få veta’t.
Jobs Erik lade ifrån sig kardusen. Nu var det blankt ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
