Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hoppet att få skulden gäldad. Men det var inte nog med det, utan han skulle kanske också bli tvungen att göra bröllop åt brorsdottern. Han harsklade sig, som om han hade ämnat säga något, men han betänkte sig.
Svärdsmor tyckte, att det var rent synd om honom. Allt ont i världen tycktes ha störtat över honom på en gång. Hon ville låta honom veta hur det hängde ihop med
giftermålet.
— Aldrig kunde jag fäll tro, när du skicka i väg’na mä krampåsen för tre år sen, att hon gick mot så stor lycka.
Hon ska gifta sej mä en präst nere i Värmland. Hon får bo i en prästgård, där det finns häst och ko, piga och dräng.
— Ja, sade Anna Svärd och slog blygsamt ner ögonen, det är ett så stort under. Det är, som om jag, min stackare, skulle gå mot större lycka än självaste Jobs Erik.
Men gubben tycktes inte bli så värst gripen av underrättelsen. Han blickade från modern till dottern, och munnen drog sig till ett försmädligt löje.
— Jaså, en präst, sade han. Inte värre! När brorsdotra mi kom in här så stor i hågen och skänkte mej tobak, så trodde jag allra minst, att hon hade blitt förlovad mä
en prins.
— Kära då! sade Svärdsmor. Du måtte fäll aldrig tro, att hon spektaklas mä dej?
Gubben reste sig i hela sin ståtliga längd.
— Nej, int tror jag, att hon spektaklas mä mej, sade han. Men folk neråt landet är så gruveligen lustiga och skämtsamma, det vet den, som har gått där i köpenskap. Int heller undrar jag på att hon, som är ung, låter lura sej. Men du och jag, Berit, får fäll låta bli å tappa förstånde.
Gå du ut i köke och be dom där ute laga en god vägkost åt dotra di, och skicka sen åv’na i morron dag! Två månar härefter, men inte förr, må hon vara tebaka.
Modern och dottern steg upp helt skrämda och gick mot dörren. Men där stannade Anna Svärd och sade tveksamt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
