Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammelkullan från Risgården. Nej, hon kunde inte förmå
sig att sätta på kaffekokarn för hennes skull.
Då förklarade Anna Svärd, att det visst inte var bara för
att tala om detta, som hon hade gått över till Risgården.
Se, det hade råkat så till, att vid det där köpet hade hon fått med något, som inte var hennes. De hade inte sett så noga efter. De hade tagit allt, som fanns i Karins säck, och lagt det i Annas. Men nästa dag hade Anna brett ut sina varor i en bondstuga, och då hade hon fått se, att det låg en femriksdaler instucken i en silkeduk.
Med detsamma stack Anna Svärd handen i taskan, letade fram en femriksdalerssedel, slätade ut den och lade den på bordet framför Ris Ingborg. Mor i Risgården blev mer
rödgredelin i ansiktet än någonsin.
— Men hur är det möjligt, att syster mi far fram så ovarsamt mä pengar? sade hon. Int låter hon fäll en hel femriksdaler ligga lös i påsen. Den kanske rakt int är hennes.
— Nej, det kan också hända, sade Anna Svärd. Femriksdalern kan ha legat i silkeduken, när hon köpte’n. Jag tror nästan, jag mä, att hon int visste om’en.
Ris Ingborg lade äntligen ifrån sig arbetet. Hon såg förvånad på Anna Svärd.
— Men om du tror, att Karin int hade reda på sedeln, så kunde du ju ha behålli’n. Du hade ju köpt åv’na allt, som fanns i påsen.
— Men min är den int i alla fall, sade Anna Svärd. Och nu vill jag be dej, att du tar den i förvar, tess Karin kommer hem.
Ris Ingborg svarade ingenting på detta, och Anna Svärd tänkte, att nu satt hon allt och undrade om hon ändå inte
var tvungen att bjuda de främmande på kaffe, så litet hon
än tyckte om dem.
Hon hade knappt tänkt tanken till slut, förrän Ris Ingborg hade bestämt sig.
— Jag hade så gärna velat bju di här kvinnfolka på kaffe, sade hon. Men, skam te sägandes, så har jag int någe riktigt kaffe hemma, utan det blir nog bara råg och cikoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
