- Project Runeberg -  Anna Svärd /
50

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Länsmansfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungkullor, som hade varit borta, hade somliga hållit på med trädgårdsarbete, andra hade rott folk över Norrström i Stockholm, och många hade sköljt buteljer på bryggerier, men något annat än arbete hade de inte fått vara med om. Och när de nu fick höra vad som kunde hitta på att hända där ute i världen, hade de blivit blanka i ögonen och velat, att hon gång på gång skulle berätta hur den unge prästen hade kommit emot henne på landsvägen, vad han
sade och vad hon sade. Men masarna hade tagit saken på annat sätt. Hittilldags hade de aldrig gjort någon affär av
henne, men nu sade de, att de inte kunde begripa var de hade haft sina ögon. Inte förr hade hon blivit ensam med någon av dem, än han kastade fram, att ifall den där prästen i Värmland skulle ångra sig, behövde hon inte sörja fördenskull. Han, som gick vid hennes sida på bygatan, var beredd att ge henne fullgod ersättning.

Men här kom nu länsmansfrun och sade, att hon inte borde tänka på att gifta sig med en herrkarl. Hon var väl för simpel. Det var väl det, som var meningen.

Anna Svärd sade inte ett ord. Hon bara reste sig, och Gammel Berit gjorde detsamma. Länsmansfrun skakade hand med dem likaså vänligt, som när de hade kommit, och följde dem ut. Om det var, för att inte tjänstfolket skulle behöva se dem, när de gick sin väg nedslagna och slokörade, eller av något annat skäl, det visste de inte, men hon förde dem genom salen och förstugan, så att de slapp att gå köksvägen.

När de vandrade hemåt, tänkte de, att det var det värsta, som kunde hända, att de hade fått nej av länsmansfrun. Om det hade varit prostinnan, som hade gett dem sådant besked, så hade det ingenting betytt. Men se, länsmansfrun hade ett sådant anseende i Medstubyn. Folk rättade sig efter henne i allting. När hon såg, att en mas och en kulla passade för varandra, så gifte hon ihop dem, det var inte mer med den saken. Och om karlarna i ett par granngårdar hade blivit osams och ville ställa till med process, vips var länsmansfrun framme och tvang dem till förlikning.

Egentligen hade det ju ingenting att betyda. Fru Ryan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free