- Project Runeberg -  Anna Svärd /
56

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Bröllop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BRÖLLOP.



I.

En lördagseftermiddag vid tretiden stod Anna Svärd på förstubron i länsmansgården och betraktade en släde, som i sakta fart kom körande uppåt allén. Det var vinter och bitande kallt, men det kände hon inte. Hjärtat klappade, och kinderna brann. Hon visste, att i släden satt han, som
hon hade skickat hälsningar till med flyttfåglarna.

Anna Svärd hade varit fyra månader i länsmansgården på uppfostran, och där hade hon gått i en rejäl skola. Fru Ryen hade lärt henne att ge akt på hur hon gick och hur hon stod, hur hon åt och drack, hur hon talade och svarade, hur hon hälsade och tog adjö, hur hon skrattade och hostade, hur hon nös och hur hon gäspade och tusen andra saker. Ingen kunde väl begära, att det skulle lyckas att göra Anna Svärd till en riktig herrskapsmänniska på så kort tid, men hon hade lärt sig att upptäcka sina egna fel och brister, och när hon såg hur släden med den älskade närmade sig, var det inte bara glädje, som hon kände. För det kunde ju hända, att han inte alls skulle tycka om henne, när han fick se henne bland herrskapsfolk. Länsmannens hade två döttrar, ja, de var ju uppnäsiga och linhåriga, men tänk, så de visste att skicka sig, hur lätt gång de hade och hur
vackert det lät, när de talade! Och så fint, som de var klädda! Om hon bara hade haft råd att skaffa sig herrskapskläder! Men hon gick alltjämt i sockendräkten, och
det var hennes stora bekymmer. Inte kunde väl en prästfru i Värmland gå omkring så grann som en gröngöling.

Det oroade henne också, att hon inte riktigt visste varför fästmannen kom hitresande. Kanske att han rentav kom resande för att göra slut på förlovningen. Strax efter jul hade han skickat brev och papper, så att det hade kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free