Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa vid sin sida, som är van att arbeta och själv kan
sköta sitt hus. Han är en av de där ungdomarna, som vill leva på bondevis. Det är inte modernt längre att vara
herreman."
Hennes blickar vandrade från den ena till den andra av åhörarna. Vad tänkte Jobs Erik, som aldrig gav ut en slant
i onödan? Vad tänkte Gammel Berit, som hade kämpat på liv och död med fattigdomen? Vad tänkte Ris Ingborg, som var kväll somnade in med bekymmer för sin gård? Och vad tänkte den unga hustrun själv, som i tre år hade vandrat omkring med kramsäcken, om denna förkunnelse?
"De borde väl åtminstone vara lika skrämda som jag", tänkte hon, "men de sitter alldeles lugna och låtsar om ingenting."
Hon förstod, att dessa människor inte tog den unge prästen på allvar. Det där talet om fattigdomens välsignelse var något, som hörde till hans ämbete. Det var ett vackert tal och uppbyggligt att höra, men ingen av dem trodde ett ögonblick, att han ämnade leva, som han lärde. Varför skulle de oroa sig? De visste nog, att det fanns fattiga präster, och ingen av dem inbillade sig, att en så ung karl
redan hade kommit till ett stort gäll, men nog skulle han väl ändå kunna bjuda sin hustru mycket större välmåga, än vad hon hade varit van vid. Han var ju bättre mans barn, och sådana dör aldrig av svält i Sverige.
Länsmansfrun för sin del, som förstod, att han talade allvar och att det liv, som väntade hans hustru, skulle bli
hårt och ansträngande, undrade hur hon skulle förhålla sig.
"De här två unga människorna har ju knappast råkats", tänkte hon. "Och eftersom Anna Svärd inte kan skriva, har de inte heller kunnat lära känna varandra genom brev. De är ännu lika litet bekanta, som när de första gången möttes på landsvägen. Vore det inte klokt att öppna ögonen på bruden? Hon är en präktig människa, fastän hon inte ligger åt det försakande hållet. Jag har verkligen lärt mig att hålla av henne. Kan jag låta henne träda in i sitt äktenskap utan att säga henne vad hon går till mötes?"
Hur hon funderade, beslöt hon sig dock för att inte lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
