Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i saken. Om de inte redan hade varit man och hustru,
hade det säkert varit hennes plikt att ingripa. Men som det nu var, fann hon det klokast att lämna dem åt sig själva.
Då kalaset var till ända, gästerna hade troppat av och
länsmansfruns två döttrar hade följt bruden upp på gästrummet, där brudsängen stod bäddad, kom emellertid den unge äkta mannen själv och bad att få tala med sin
värdinna.
Efter detta samtal, som torde ha varat minst en halvtimme, gick fru Ryen in i sin sängkammare och hämtade
sin bibel på nattduksbordet. Med denna under armen begav
hon sig därpå uppför trappan och in i gästrummet, där de
två döttrarna just hade hunnit befria Anna Svärd från all
brudgrannlåten och hjälpa henne i säng.
Hon behövde inte mer än kasta en blick på Anna Svärd för att se, att hon alltjämt höll de täta ögonbrynen sammandragna och att de djupa ögonen fortfor att stirra fram mot någon förfärlig olycka. Då hon såg länsmansfrun
komma in med bibeln under armen, nickade hon ett par gånger betydelsefullt, liksom ville hon säga: "Nu får jag
ändå rätt. Det här har jag väntat på hela kvällen."
Länsmansfrun gjorde sig ingen brådska. Hon putsade ljusen, skickade döttrarna att lägga sig, satte på sig sina brillor och bläddrade i sin bibel. Då hon hade funnit det ställe, som hon sökte, sade hon till Anna Svärd, att det var några ord här i Skriften, som hon gärna ville läsa upp för henne, nu då hon ginge in i sitt äktenskap.
Anna Svärd satte sig upp i sängen och knäppte händerna.
Alldeles säkert fann hon bibelläsningen mycket onödig. Hon förstod, att den var en inledning till något svårt, som hon skulle få höra. Och hon hade helst velat slippa att vänta.
Länsmansfrun började läsa ur 1 Kor.: 13.
"Kärleken är tålig och mild; kärleken avundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke;
Han skickar sig icke ohöveliga, han söker icke sitt, han
förtörnas icke, han tänker intet argt;
Han gläds icke över orättfärdighet; men han fröjdar sig
över sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
