- Project Runeberg -  Anna Svärd /
74

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Nytt hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barnen, hade snart letat upp en ny vårdarinna, en gammal
jungfru, som under en lång följd av år hade tjänat i
prostgården, och denna skötte dem i vissa hänseenden alldeles utmärkt, men hon var gammal och rådde knappast med att öva tillsyn över tio ostyriga ungdomar. Karl-Artur för sin del hade gärna velat hjälpa henne att hålla ordning på sina skyddslingar, men detta hade ju sina stora svårigheter, så länge som han bodde i prostgården. Därför hade han, då han hade fått ut sitt lilla arv, skyndat sig att inköpa den gamle soldatens stuga, som låg tätt bredvid de tio barnens, och låtit reparera den.

I denna var det alltså, som de nygifta nu skulle bo. Den
unge prästen hade försäkrat hustrun, att den var så upprustad, att hon alls inte skulle känna igen den. På det hela taget tyckte han sig ha gjort en god affär. Han hade fått ett hem, som låg väl till, som var litet och anspråkslöst och därifrån han lätt kunde övervaka den stora barnskaran.

Anna Svärd, som i de dagarna inte frågade efter något
annat, än att hennes man älskade henne, hade skrattat åt
alltsammans och låtit sig nöja. Vad skulle hon för övrigt
ta sig till? De var gifta, och hon hade lovat att dela
ljuvt och lett med honom. Dessutom hade hon en stark tro
på sin egen duktighet. Hon visste, att om allt skulle slå för galet ut, vore hon gott i stånd att skaffa bostad och föda både åt mannen och åt sig själv.

När de på sin hemresa hade kommit i närheten av Korskyrka, hade Anna Svärd talat om för mannen, att i hennes trakt hade man för sed, att då två nygifta för första gången trädde in i det egna hemmet, skulle de falla på knä på tröskeln och bedja Gud välsigna huset och deras liv inom
dess väggar. Karl-Artur hade sagt, att detta var en vacker
sed och att så borde också de göra. Men då de hade kommit
fram, hade detta blivit glömt.

Det hade inte berott därpå, att Anna Svärd hade blivit överväldigad av stugan, då hon hade fått se den. Nej, den
hade legat där ungefär likadan, som hon mindes den. Den
var alls inte förbytt till någon herrgård. De, som hade ställt med reparationen, hade till och med glömt bort att lägga ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free