- Project Runeberg -  Anna Svärd /
80

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Nytt hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sköt in i ena hörnet. Väggarna var tomma och vita med
endast några hängare högt uppe. Det var nog ämnat till
klädkammare.

Men längst inne såg hon vad som väckte hennes stora
förvåning: en hel paradsäng. Den stod där med vackra, röda förhängen, bäddad med pösande dunbolstrar, med breda
spetsar på lakanen, med ett ord allt, vad hon kunde önska sig.

Då den unga hustrun en stund hade beskådat detta underverk, tog hon igen av sig huvan och pälsen, satte den lånade nyckeln tillbaka på sin plats och gick in i köket.

Där var hon en stund ensam, men så måtte de andra ha lagt märke till att hon hade gått ifrån dem. De kom båda hastigt in till henne.

— Var blir du av? frågade Karl-Artur. Är du trött efter
resan? Vill du gå och lägga dig?

— Jag gick in hit för å prova sänga, som jag ska ligga i.
Jag var rädd, kan du förstå, att jag int skulle få rum i’na.

Hon såg litet förtretad ut, men skrattade på samma gång.

— Nå, hur gick det för dig? sade Karl-Artur och skrattade, han också.

— Det gick, som när en sätter ko i kalvkätte. Den räcker
varken på längda eller tvärn. Kanske det skulle gå, om jag la mej på sida. Men det blir besvärligt, det mä, för jag får fäll kasta åv mej täcke och stiga opp på golve, för var gång jag vell vänna mej.

Hon talade alltjämt utan all vrede, och mannen fortsatte
att skratta. Hon kunde nog märka, att han var litet förlägen och att han skrattade, för att detta inte skulle märkas.

— Ja, du skrattar du. Man, men du ska tänka på att jag har sutti tre dagar i en släde, så att jag är både skrumpen och stel.

Karl-Artur gick bort och såg på liggsoffan.

— Gå du och lägg dig i sängen i mitt rum! sade han. Jag ska försöka om jag inte kan få rum i den här lådan.

— Tok heller! Int har du fäll fått hustru, för att du ska behöva ligg på kant mä fötterna utanför sänga e hel natt. Nej, jag tänker på om jag skulle försöka ligga på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free