- Project Runeberg -  Anna Svärd /
85

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Morgonstund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon gick ut i mellangången, klev ner på den rangliga dörrstenen och besåg omgivningen.

— Jaha, jaha, sade hon, medan hon med blickarna mätte en liten inhägnad, där det fanns ett vedskjul, en källare, en brunn och ingenting mer. Jag skulle just vilja veta vad den nya prästfrua säger, när hon får se alla di här uthusena. Det där är förstås lagårdslänga. Det blir int lätt för det nya prästfolke å skaffa så många kor, att di fyller opp ett så stort fähus.

Hon gick ner på gårdsplanen, men där stannade hon på nytt och gned sig i ögonen.

— Om jag bara kunde räkna ut var jag har drängstuga, mumlade hon. Det finns int en pinne i vedlårn. Men drängen är fäll i ställe och ryktar hästarna. Ja, jag säger då det. Det är väl, att Anna Svärd är mä på den här resa, annars skulle den nya prästfrua bli rent rådlös.

Ett par ögonblick efteråt stod hon i vedskjulet, fattade
yxan, som låg på huggkubben, och började klyva kastved med både fart och kläm. Men efter några lyckliga hugg fastnade yxan i ett för grovt vedträ, och hon måste rycka
och skruva en god stund för att få den loss.

Medan hon krånglade med detta, hördes steg utanför skjulet, och en lång pojke kom fram i dörröppningen.

"Vad ska den där här å göra?" tänkte Anna Svärd. "Nu ska ni få se, att hela körkbyn får veta, att den nya prästfrua får lov å hugga sin ved själv. Hur ska en få en töcken där å begripa, att det int är den nya prästfrua, som hugger ved, utan bara Anna Svärd?"

När hon hade lossat yxan och lyfte den till ett nytt hugg, kom pojken fram till henne.

— Jag ska hugga åt er, sade han.

Hon gav honom en snabb blick, såg, att han var mager och gulblek, och skakade på huvudet.

— Tok! sade hon. Du är fäll int mer än nie år.

— Jag är fjorton, sade pojken, och jag har hugge ved i all min dar. Jag har hugge åt oss själva nu på morron.

Han visade med handen mot en stuga alldeles i närheten,
där en smal rökpelare redan steg upp ur skorstenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free