- Project Runeberg -  Anna Svärd /
88

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Morgonstund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kullan gick fram till säcken och började snöra upp remmar och söljor. Barnen stod runtom i andlös förväntan, men det blev en stor besvikelse. Säcken var inte fylld med handelsvaror, utan med halm.

Ingen kunde bli mer ledsen och förvånad än den stackars kullan själv. Hon slog samman händerna och jämrade sig. Hon hade inte öppnat säcken sedan i går kväll, och nu i natt måtte någon ha passat på att stjäla undan alla hennes vackra silkedukar och knappar och band och kattunstycken och lagt dit bara halm. Ja, hon hade ju tyckt, att säcken
kändes märkvärdigt lätt, då hon satte den på sig i morse,
men hon hade ändå inte kunnat tänka på sådant här, för det folket, som hon hade bott hos, såg likaså redbara och riktiga ut som en guldpenning.

Barnen stod där ledsna och besvikna. Kullan fortfor att jämra sig. Tänk, att någon kunde vilja göra så illa: plocka
bort allt vackert och fylla opp säcken med denna usla halmen!

Hon rörde om i halmen och kastade den åt alla sidor för att se om ingenting fanns kvar av hennes varor.

Längst ner på bottnen träffade hon på en liten silkeduk, en yllehalsduk och ett skrin, där det ännu låg kvar ett dussin bröstnålar med knapp av brokigt glas.

Hon var så över sig given för att hon inte hade mera kvar. Hon sade, att när allt det andra var borta, så var det här ingenting att gömma på. Utan om den äldsta tösen ville hålla till godo med silkeduken, skulle hon få den, och pojken kunde ta halsduken. Småbarnen skulle få dela bröstnålarna mellan sig, och om jungfrun ville ta emot det lilla skrinet, som de hade legat i, så vore det bra, för hon själv hade inget bruk för det.

Ja, det blev ju en glädje i den lilla stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free