- Project Runeberg -  Anna Svärd /
89

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Synen i kyrkan.



Anna Svärd kom in sitt kök, trallande på en gammal valllåt. Men hon avbröt sig hastigt. Medan hon hade varit borta i grannstugan, hade fru Sundler kommit på besök, och hon satt nu på den smala liggsoffan och väntade.

Det skulle vara en stor överdrift att säga, att hon var välkommen. Alldeles oavsett den lilla sammanstötningen föregående kväll så hade den unga prästfrun ganska mycket
att beställa denna förmiddag. Ett packlass med hennes kläder, med de enkla bröllopsgåvorna från grannar och fränder i Medstubyn, med hennes vävstol och spinnrock hade kommit för en stund sedan, och hon hade ännu inte hunnit packa upp och ställa allting på sin plats.

Till råga på olyckan kunde hon inte heller kalla på mannen och bedja honom hålla gästen sällskap. Karl-Artur hade strax efter frukosten gått till prostgården för att ta igen mycket försummat arbete och var inte att vänta förrän fram emot tvåtiden.

Det är inte så lätt att förstå orsaken, men i samma ögonblick, som Anna Svärd fick se fru Sundler, blev hon ytterligt bondsk både i tal och åthävor. De fyra månaderna i länsmansgården, vilka i själva verket hade ganska mycket
förfinat henne, var alldeles bortglömda. Kanske kände den unga hustrun på sig helt instinktivt, att härvidlag hjälpte
det inte att komma med några fina maner. Det är inte heller
omöjligt, att det roade henne att låta den andra tro, att
hon var mycket dum, mycket oerfaren, att hon, med ett ord,
alls inte visste att skicka sig.

Fru Sundler kom mycket ivrigt emot henne. Hon förklarade, att när hon hade suttit där hemma nu på förmiddagen, hade hon kommit att tänka på att det måtte vara besvärligt för fru Ekenstedt, som denna dag säkert hade mycket att ordna med i det nya hemmet, att också behöva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free