- Project Runeberg -  Anna Svärd /
91

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karl-Artur önskar sig. Mitt förslag var gjort i all välmening. Men nu ska vi aldrig mer tala om det.

Härmed blev det stilla i rummet. Anna Svärd började mäta upp lärftsrullen, men inte med något alnmått, utan på sin vänstra arm. Hon kunde inte tydligare ha visat fru Sundler, att hon inte mera hade tid med henne.

— Se, jag hade tänkt, kära fru Ekenstedt, började fru
Sundler med mycket mjuk röst, att vi två skulle bli riktigt goda vänner. Det har jag glatt mig åt. Jag är rädd för att fru Ekenstedt tror, att jag tycker mig stå högre i världens ögon än fru Ekenstedt. Men det är ett misstag. Mina föräldrar var mycket fattiga. Mamma fick gå och släpa från
morgon till kväll, och vad mig själv beträffar, så skulle
jag ha varit tvungen att gå ut som simpel piga, om inte baron Löwensköld på Hedeby hade kostat på mig litet lärdom, så att jag kunde bli guvernant. Mamma hade varit anställd hos hans föräldrar i femton år, och en gång hade hon gjort honom själv en stor tjänst, som han ville återgälda. Och Karl-Artur är ju systerson till honom, som hjälpte mig. Min mamma sa alltid, att jag skulle försöka tjäna och bistå Löwensköldarna, varhelst jag råkade dem, och Karl-Artur och hans hustru är ett för mig.

— Sju och tjuge, åtta och tjuge, nie och tjuge, tretti! mumlade Anna Svärd för sig själv. Men då hon hade kommit så långt, gjorde hon ett uppehåll i mätningen för att rikta en anmärkning till fru Sundler.

— Om det vor’ sant, att du håller oss för ett, skulle du fäll ha bjudi mej på middag, när som du bjöd honom.

Fru Sundler vände ögonen mot taket, liksom hade det funnits någon där uppe, som kunde vittna om hur god och from hon var.

— Fru Ekenstedt är för svår, sade hon i skämtsamt jämmerlig ton. Fru Ekenstedt vill tyda allting till det värsta. Men jag försäkrar fru Ekenstedt, att detta inte var någon ovänlighet, fastän det kanske kunde se så ut. Det är ju
lördag i dag, ser fru Ekenstedt, och vi har vanlig lördagsmat: stuvade morötter och sill och ölsupa. Och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free