- Project Runeberg -  Anna Svärd /
94

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att bättre kunna se honom, och han tyckte sig till och med kunna spåra i hennes ansikte samma uttryck av glad
förväntan, varmed den kära tant Ekenstedt alltid hälsade ett tillfälle att höra honom tala eller predika.

Han kunde ju inte låta bli att undra över att hon hade orkat med en lång resa så kort efter det svåra slaganfallet, men han tvivlade inte alls på att det var hon» Och vet fru Ekenstedt, att han blev så glad, att han knappast kunde fortsätta sin predikan. "Mamma är frisk igen", tänkte han. "Hon har rest hit, därför att hon vet hur olycklig jag känner mig. Nu blir allt bra." Och så sa han till sig själv, att i dag fick han lov att tala dubbelt så bra som vanligt.

Men det får ju ingen undra på att detta inte kunde lyckas honom. Han tordes inte se bort till modern för att inte tappa koncepterna. Men inte ett ögonblick kunde han glömma, att hon fanns i kyrkan, och predikan blev både
kort och osammanhängande. När han äntligen var färdig att
stiga ner från predikstolen, kastade han en blick åt hennes håll. Då såg han inte till henne, men detta oroade honom inte det minsta. Han trodde helt enkelt, att den kära tant Ekenstedt hade tröttnat att lyssna till de långa bönerna och att hon väntade honom ute på kyrkbacken.

Ja, fru Ekenstedt får ursäkta, att jag är så här omständlig, men jag vill, att fru Ekenstedt ska förstå, att
Karl-Artur var alldeles övertygad om att han hade sett sin mor. Han var så säker på sin sak, att då han inte fann henne ute på kyrkbacken, gick han omkring och frågade folket vart överstinnan hade tagit vägen. Ingen hade sett till henne, men han misströstade inte fördenskull, utan trodde, att hon hade rest före honom till prostgården. Det var, först då han inte fann henne där heller, som han började undra om han kunde ha sett miste. Han blev mycket ledsen, men att det kunde vara något märkvärdigt med saken, det föll honom inte in.

Anna Svärd hade hittills suttit stilla och bara stirrat rätt in i fru Sundlers ansikte. Här avbröt hon den berättande för att göra en fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free