Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNEN I KYRKAN
— Överstinna var då fäll int död heller?
Fru Sundler nickade.
— Jag förstår vad fru Ekenstedt tänker på, sade hon.
Jag ska återkomma till detta senare. Nu för det första vill
jag bara tala om för fru Ekenstedt, att Karl-Artur står på
så utomordentligt god fot med prostfolket. Det har inte
alltid varit på det sättet. I fjol somras, ser fru Ekenstedt,
innan den där olyckan med modern inträffade, predikade
Karl-Artur så underbart snillrikt och gripande. Han höll på
att framkalla en stor omvändelse. Folket här dyrkade
honom. De var färdiga att avsäga sig sina jordiska ägodelar
för att vinna hus och hem i himmelen. Men det gamla
prostfolket gillade inte hela denna rörelse. De är så gamla,
förstår fru Ekenstedt, och gammalt folk önskar helst, att
allt ska få förbli vid det gamla. Men efter olyckan med
modern blev Karl-Artur skrämd, han vågade inte mer lita
på sin egen ingivelse, utan han vände sig till prosten och
tog råd av honom. Och han fortfor ju att predika mycket
vackert, men så utomordentligt varsamt. Den forna elden
var borta. Den stora väckelsen, som han hade varit nära att
framkalla, dog alldeles ut. Det var många, som sörjde över
detta, men de gamla i prostgården blev så belåtna. Och
Karl-Artur har slutit sig till dem som en son. Jag har hört
prostinnan säga, att de aldrig skulle ha kommit över
saknaden efter fru Schagerström, som förut i många år bodde i
prostgården, om inte Karl-Artur på ett så älskvärt sätt hade
fyllt opp tomrummet. Men frågan är, förstår fru Ekenstedt,
om detta är till nytta för Karl-Artur. Jag för min del är
glad över att han har kommit bort från
prostgårdsinflytandet, nu då han har fått hustru och eget hem. Ja, jag säger
inte detta för att ställa mig in med fru Ekenstedt, utan
bara för att fru Ekenstedt ska förstå de förhoppningar,
som Karl-Arturs sanna vänner sätter till er.
För att säga sanningen, såg det ut, som om allt detta
skulle bli för mycket för den unga hustrun. Ögonbrynen
drog sig samman, man kunde se hur det arbetade inne i
huvudet på henne. Hon gjorde tydligen sitt bästa för att
följa med, men det kostade henne stor ansträngning.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
