- Project Runeberg -  Anna Svärd /
97

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYNEN I KYRKAN

finns ingen i världen, som är så hänsynsfull som
Karl-Artur.

Anna Svärd hade dragit ihop ögonbrynen än ytterligare
och såg ganska brydd ut. Men hon lät den talande fortsätta
utan att avbryta.

— Ja, som sagt, jag hade inte träffat honom, och det
där, som han hade berättat om sin mor, hade jag inte en
gång tänkt på. Men på söndagen råkade jag stöta ihop med
honom på kyrkvägen, och då sade jag till honom helt
skämtsamt, att jag hoppades, att han inte skulle få se den kära
tant Ekenstedt den här söndagen också, så att han skulle
bli störd i sin predikan. Och vet fru Ekenstedt, att jag hade
en känsla av att han inte tyckte om, att jag sade de orden.
Han svarade mig helt kort, att han hade kommit till den
slutsatsen, att någon resande dam, som hade tycke av
modern, hade varit inne i kyrkan en stund och att han alls
inte ville tänka sig, att det kunde ha varit något annat.

Jag hann inte svara honom på detta. Vi råkade andra
kyrkobesökare, och samtalet kom in på alldagliga ämnen.
Sedan under gudstjänsten satt jag verkligen och var ängslig
för att jag kunde ha sagt något galet. Jag sökte lugna mig
med att Karl-Artur omöjligt kunde fästa någon vikt vid en
sådan där skämtsam anmärkning. Men fru Ekenstedt kan
förstå hur rädd jag blev, när han gjorde ett uppehåll
mittunder predikan och ställde sig att stirra bortåt läktarhållet.
Om en sekund började han tala igen, men nu var han
besynnerligt förströdd och oredig. Ack, han hade varit inne på
en mycket fängslande tankegång, men kunde inte återfinna
den. Jag kan inte beskriva hur förskräckligt det kändes.

— Han kom till mig på eftermiddagen och var djupt
nedslagen och sade mig rent ut, att det berodde på de orden,
som jag hade sagt, att han hade sett sin mor för andra
gången. Förut under veckan hade han alls inte väntat sig
detta. Ja, man kan ju inte veta något bestämt om sådana
här saker, men nog föreföll det mig, att detta var bra
orättvist. Då skulle det väl också ha varit mitt fel, att han
hade fått se henne första gången. Och då hade jag inte
råkat honom på veckotal.

7. — Lagerlöf, Anna Svärd, 97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free