- Project Runeberg -  Anna Svärd /
98

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Anna Svärd hade suttit och ritat med nageln på förklädet.
Hon följde ränderna ner och upp, upp och ner under
tystnad. Men nu gjorde hon en anmärkning.

— Men att han kunde tro, att överstinna skulle visa sej
för’n, när hon int var död!

— Det var just detta, som jag sade honom. Jag
försäkrade honom, att han hade sett miste nu som förra gången
och att den kära tant Ekenstedt, som efter allt, vad vi visste,
var vid liv och hälsa, omöjligt kunde visa sig för honom.
Men han påstod, att det var modern och ingen annan, som
han hade sett. Han hade känt igen henne, och hon hade
suttit där och nickat åt honom. Och fru Ekenstedt förstår,
att han var i full förtvivlan. Han sade, att om detta skulle
fortsätta, då kunde han likaså gärna genast upphöra att
vara präst, ty han blev så skrämd och störd, då han fick
se henne, att han inte mera visste vad han sade. Han trodde,
att modern visade sig för honom för att hämnas, och han
påminde mig om att hans förra fästmö en gång hade sagt
till honom, att han aldrig mer skulle kunna hålla en god
predikan, om han inte hade försonat sig med modern. Det
var den spådomen, som nu höll på att gå i uppfyllelse.

Man kunde inte neka till att den unga hustrun följde
allt, som sades, med den mest spända uppmärksamhet. Och
som den kloka människa hon var, satt hon där hela tiden
misstrogen och rädd för att den andra skulle lura i henne
något, som inte var sant. Men alltsom fru Sundler kom
längre in i sin berättelse, blev hon på något sätt bedövad.
Inte så, att hon blev sömnig, men hon blev mindre
misstrogen, mindre granntyckt.

— Detta kan ju int vara annat än sanning, sade hon till
sig själv. Int kan hon sitta och smi ihop allt det här.

— Ja, fru Ekenstedt, sade fru Sundler, vad skulle jag
säga eller råda? Jag kunde inte annat än hålla fast vid att
alltsammans var en inbillning, en sinnesvilla. Någon annan
möjlighet fanns inte. Hur skulle den kära tant Ekenstedt
kunna visa sig här i kyrkan, och, framför allt, hur kunde
han tro, att en så öm mor skulle vilja komma hit för att

98

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free