Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Synen i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
mjukande och förskräckligt. Han tycker inte, att han kan
råda över sig själv. Han har bett Gud otaliga gånger att
slippa se dessa syner, men de kommer ändå tillbaka. Han
såg modern också den fjärde söndagen.
Den unga hustrun såg helt förskrämd ut. Det var, som
om hon själv skulle ha sett överstinnans bild framträda ur
ett mörkt hörn av rummet.
— På eftermiddagen kom han till mig, fortfor fru
Sund-ler, för att tala om, att han ville skriva till biskopen och
avsäga sig prästämbetet. Han kunde inte stå ut med att
skämmas inför församlingen, såsom han hade måst göra
fyra söndagar i rad. Jag förstod ju hans känslor mycket
väl, men jag lyckades ändå för den gången avstyra
avskedstagandet. Jag rådde honom nämligen att åter börja skriva
sina predikningar, så att han inte skulle behöva komma av
sig, såsom han hade gjort den sista tiden. Och han har
verkligen följt detta råd. Han har inte talat fritt någon
enda gång sedan dess. Men fru Ekenstedt kan inte tro vad
det är för en skillnad. När Karl-Artur skriver sina
predikningar, kan man inte mer känna igen honom. Men hur som
helst var det honom en god hjälp, för synen upphörde att
visa sig. Det var kanske därför, att han kände sig lugnare.
Ja, jag vet inte ...
Anna Svärd gjorde en fråga.
— Men tror du då int, att han nånsin ska komma ifrån
den där inbillninga?
— Det är just det, som fru Ekenstedt ska hjälpa honom
med. Karl-Artur kom till mig en dag i julas och berättade,
att han hade fått ett litet arv efter sin faster, domprostinnan
Sjöborg, hon, som dog, då fru Ekenstedt var i Karlstad i
höstas. Det var inte mer än tusen riksdaler och möbler till
ett rum, men då han nu hade detta att leva på, ville han
bestämt ta avsked som präst. Men då jag hörde detta om
arvet, föreslog jag honom i stället, att han skulle göra
allvar av sin gamla föresats att leva samma liv som en
enkel arbetare. Jag rådde honom också att passa på
tillfället och förena sig med den brud, som Gud hade utsett
åt honom. Jag tänkte, ser fru Ekenstedt, att han borde företa
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
