- Project Runeberg -  Anna Svärd /
103

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Söndagshatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÖNDAGSHATTEN

SÖNDAGSHATTEN.
I.

Vem var hon, att hon skulle tro sig om att vara klokare
än en sådan höglärd man som Karl-Artur, hon, som
aldrig hade kommit så långt, att hon kunde läsa i bok, hon,
som hade gått i skola hos klockar Medberg en hel höst utan
att lära sig så mycket som att skriva: Morgonstund har
guld i mund?

Ja, vem var hon, att hon kunde våga påstå, att allt det
här spektaklet med Karl-Artur, det var ingenting? Det var
inte samvetskval, det var inte någon straffdom, det var just
jämnt ingenting.

Medan hon hade suttit och hört på fru Sundler, då hade
hon blivit förtvivlad och bortkollrad, men knappast var den
främmande gången, förrän hon förstod hur alltsammans
hängde ihop.

Men för all del, för all del! Hon visste ju vad hon var
för ett ovetandes kräk, så att inte sade hon ett ord till
mannen om vad hon hade funderat ut. Tycker nån det!
Hon var väl inte så förmäten, hon, som bara var en fattig
gårdfarihandlerska.

Fram på eftermiddagen gick Karl-Artur in till sig en
stund för att tänka på sin predikan, som han skulle hålla i
kyrkan nästa dag, så att hon blev ensam. Då tog hon fram
ur sitt skafferi, som tack vare fru Sundler var så välförsett,
en stickkorg med lock, plockade ner i den några av mannens
begagnade prästkragar och begav sig i väg till organistens.

Inte heller till fru Sundler sade hon någonting om det,
som hon trodde sig ha räknat ut. Det skulle väl ha varit
den sista, som hon hade velat anförtro sina funderingar.
Anna Svärd hade, minst sagt, lika mycken respekt för fru
Sundlers lärdom som för sin mans.

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free