- Project Runeberg -  Anna Svärd /
104

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Söndagshatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Hon bara frågade om fru Sundler skulle vilja hjälpa
henne litet med prästkragarna. Mannen hade bett henne, att
hon skulle stärka och stryka några stycken åt honom, men
hon hade blivit rent bet. Nu hade hon hållit på i ett par
timmar, men den ena blev sned, och den andra blev rynkig.
Hon fick lov att be om undervisning.

Fru Sundler sade, att hon var mycket glad över att fru
Ekenstedt hade vänt sig till henne i detta lilla trångmål.
Det var en stor konst att stryka prästkragar, hon var inte
säker på att hon själv var tillräckligt hemma i saken, men
hon skulle ändå göra sitt bästa. Därpå hade de gått ut i
fru Sundlers nätta kök och tvättat och strukit prästkragar,
ända till dess att Anna Svärd hade fått in det rätta
handlaget.

Då de var färdiga, hade fru Sundler sagt, att hon ville
bjuda på litet kaffe, men Anna Svärd hade undanbett sig
detta, därför att hon måste skynda hem. Då föreslog fru
Sundler, att de skulle dricka ett glas saft. Hon hade mycket
god saft, till och med rika fru Schagerström hade berömt
den, och den skulle smaka uppfriskande efter det brådskande
arbetet. Anna Svärd hade inte sagt nej, och organistfrun
hade gått ner i källarn för att hämta upp saften. Men
medan värdinnan befann sig där nere, smög sig hennes gäst
ut i förstugan, tog fru Sundlers fina hatt, som hängde på
en knapp, bar in den i köket och stoppade ner den i en
stor kittel, som stod på kökshyllan så högt uppe, att ingen
kunde se vad som fanns i den.

Då Anna Svärd gick sin väg, följde henne fru Sundler
genom förstugan ut i det fria, men inte ett ögonblick föll
det henne in att se efter om hennes fina söndagshatt hängde
kvar på sin plats. I en trakt, där människorna var så
ärliga, att det ansågs överflödigt att låsa sin dörr, då man
gick hemifrån, tänkte man aldrig på att något kunde vara
bortstulet eller ens undangömt.

Anna Svärd vandrade hemåt, mycket nöjd med vad hon
hade uträttat. Hon trodde, att fru Sundler skulle få söka
ganska länge, innan hon kunde finna söndagshatten. Hon
tyckte, att hon som en rätt hustru hade gjort vad hon för-

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free