- Project Runeberg -  Anna Svärd /
106

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Söndagshatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

mena, att de hade haft för tankar? Kunde de ha känt det
kulet och kusligt, därför att karln deras skulle stå där uppe
och tala Guds ord? Ja, hon var så mycket sämre än de
alla, men hon vågade sig ändå på att sända en suck till de
gamla prästfruarna.

— Hjälp mej ni, som vet vad det vill säga å sitta här
och vänta och ängslas, så att hon, som jag tänker på, int
kan komma te körka den här söndan!

Hon blev mer och mer orolig, alltsom altartjänsten
fortgick och den stunden närmade sig, då predikan skulle börja.
Hon spratt till för var gång, som kyrkdörren öppnades av
någon senkommen åhörare. "Nu är det fäll ändå
organist-frua, som kommer te sist", tänkte hon.

Men fru Sundler var och blev borta. Altartjänsten tog
slut, predikstolspsalmen sjöngs, och Karl-Artur steg uppför
predikstolstrappan. Fru Sundler syntes inte till.

Det var fastlagssöndag, och i dagens epistel hade Anna
Svärd återfunnit de vackra orden om kärleken, som fru
Ryen hade läst upp för henne på hennes bröllopskväll. Det
kunde väl inte vara annat än ett gott tecken, och när
Karl-Artur, sedan han hade hållit en grann inledning, började
tala över just den texten, blev hon övertygad om att Vår
Herre och de gamla prästfruarna hade hört hennes böner.
Fru Sundler skulle nog komma att hålla sig borta, och hon
själv skulle få sitta där i lugn och ro i prästgårdsbänken
och höra den mannen, som hon älskade, tala kärlekens pris.

Ja, vem var hon? Inte visste hon vad som kunde räknas
som en god predikan, men — det kunde hon svära på —
något så ljuvligt hade hon aldrig hört. Och inte var hon
den enda, som lyssnade med glädje. Hon såg hur människor
vände på huvudena och tittade upp till predikanten.
Somliga flyttade sig närmare intill grannen i bänken och stötte
till honom för att mana till uppmärksamhet.

— Hör på detta! Det här är en riktig predikan.

Det var det också. Hade en någonsin förut hört en
människa tala på det sättet, så ville hon bli förbytt till en
gråsten. Hon, som satt i koret, kunde se hur ansiktena i

106

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free