- Project Runeberg -  Anna Svärd /
113

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Söndagshatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S Ö N D A G S n A T T E N

skinnet och klösa. Man vet inte om man ville sätta in dem
i hans skinn eller i ens eget, men man känner, att det
skulle vara en stor lisa att få företa sig något i den vägen.

Han talar och talar, men till sist märker han dock, att
man inte svarar honom, att man inte ger honom den
vanliga medkänslan. Han blir förvånad och frågar om man är
sjuk. Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles
bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer
hit för att beklaga sig. Han har ju nu en hustru.

Så där svarar man. Man säger just det dummaste man
kunde säga. Kanske hade man hoppats, att han skulle
invända, att hustrun är för oerfaren och okunnig, att han
behöver tala med en bildad kvinna, som kan följa hans
tankegång. Men det, som man hade hoppats, inträffar inte.

I stället ser han litet förvånad ut, säger några ord för
att beklaga, att han har kommit olägligt, och går sin väg.

Man sitter kvar orörlig, ända tills man hör honom stänga
ytterdörren. Man kan inte tro, att han går på allvar, man
är säker om att han ska komma tillbaka. Först då dörren
faller igen efter honom, rusar man upp, man ropar, man
kallar. Vad har man gjort? Är han borta för alltid? Hur
är detta möjligt? Han var här, och man visade bort honom.
Man ville inte höra honom klaga. Man rådde honom att
söka hjälp hos sin hustru. Och detta i dag, just i dag, då
allt stod på spel, då man kunde ha vunnit honom för alltid!

HL

Den där egendomliga trevnaden och tryggheten, som var
och en brukar erfara, då han närmar sig sitt hem, den
kunde Karl-Artur naturligtvis inte känna, då han i den sena
skymningsstunden vände tillbaka från sitt besök hos fru
Sundler. Han sade visst inte till sig själv, då han såg den
lilla stugan skymta fram i backen ovanför
doktorsträdgården, att här hade han den lilla vrå av världen, där han
alltid var välkommen, där han alltid skulle bli tagen i

8. — Lagerlöf, Anna Svärd. J13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free