- Project Runeberg -  Anna Svärd /
121

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Visiten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VISITEN

VISITEN.

Helt säkert hade de gamla människorna i prostgården
kommit att tänka på att det inte kunde dröja särdeles
länge, innan den stora glädjen att varje dag råka varandra
skulle förmenas dem. Liksom för att ta väl vara på de
dyrbara stunderna var de tillsammans mycket mer än förr,
och det hände, att den gamla prostinnan mittpå blanka
förmiddagen kom in till mannen i hans arbetsrum utan att ge
någon förklaring. Hon slog sig ner i soffan och satt där
tyst med en stickning eller kanske med en surrande
spinnrock, som gav en kärare sysselsättning, medan gubben utan
att låta sig störas fortsatte med att ordna sitt herbarium
och suga på sin långa pipa.

På det sättet satt de den måndagen, då Karl-Artur hade
tagit sin hustru med sig för att göra den första visiten.
Den unge prästen, som kände husets vano-r, brydde sig inte
om att söka värdinnan i matsal eller förmak, utan gick
direkt in i arbetsrummet, där prostinnan satt med en
bandstol, medan de stora gråpappershögarna tornade upp sig på
skrivbordet och några lätta rökskyar, som svävade under
taket, bidrog att öka trevnaden.

Karl-Artur höll ett litet tal för att tacka för allt gott,
som han hade njutit i prostgården, varvid han särskilt
framhöll den sista stora presenten. Prosten svarade med
några hjärtliga ord, medan prostinnan i all hast förde undan
bandstolen i ett hörn och lät den nya prästfrun ta plats i
soffan bredvid henne.

Prostinnan Forsius, som var mycket fallen för allt slags
kruserlighet, torkade bort en tår ur ögonvrån, medan hon
hörde Karl-Arturs vackra harang. Men om någon av den
orsaken hade trott, att hon gillade hans giftermål, skulle
detta ha varit ett stort misstag. En gammal fru med en så
rik livserfarenhet kunde naturligtvis inte annat än beklaga,

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free