- Project Runeberg -  Anna Svärd /
122

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Visiten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

att en obemedlad pastorsadjunkt gick och gifte sig, och att
den utvalda var en fattig bondflicka gjorde inte saken en
bit bättre. Nej, man kunde vara viss om att hon hade
motarbetat denna galenskap av all sin makt, men fru Sundler
hade velat ha Karl-Artur gift, och mot fru Sundler hade
prostinnan varit vanmäktig.

Prostinnan kunde inte låta bli att betrakta den forna
gårdfarihandlerskan med en viss nyfikenhet. Hon såg ganska
bortkommen ut, där hon satt i soffan, och på några frågor,
som ställdes till henne, svarade hon fåmält och blygt. Något
annat var inte att önska eller vänta, men vad som i hög
grad förvånade prostinnan, var Karl-Arturs sätt emot
hustrun. "Om jag inte visste bättre", tänkte hon, "skulle
jag inte tro, att han är en nygift äkta man, som kommit hit
med sin hustru, utan en gnatig gammal skollärare, som vill
visa 06S en dålig elev."

Hon hade skäl för sin undran. Karl-Artur lät inte sin
hustru säga ett ord utan att rätta henne.

— Min nådiga tant får ursäkta, hette det oupphörligt.
Anna kan inte veta bättre. Medstubyn är ju ett förträffligt
ställe, men i jämförelse med Korskyrka är den väl hundra
år efter sin tid.

Hustrun försökte aldrig försvara sig. Den stora, kraftiga
människan var så medveten om sin ringhet i jämförelse
med mannen, att det var rent ynkligt.

"Jaha, jaha", tänkte prostinnan, "det var detta jag
väntade mig. Det går an, så länge hon tiger och inte sätter
sig till motvärn, men det kommer väl också den tiden."

Karl-Artur berättade vitt och brett om resan till
Medstubyn, om bröllopet och de nya släktingarna. Hans skildring
var mycket humoristisk, och helt säkert fanns det åtskilligt
i hans framställning, som måste såra hustrun. En gång
vågade hon en invändning.

— Tok heller! du tror fäll int, du prostmor, att det är ...

— Anna! utropade Karl-Artur med sträng röst, och
hustrun avbröt sig mitt i meningen. Den äkta mannen vände
sig till prostinnan.

— Min nådiga tant måste ursäkta. Jag har sagt till Anna

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free